- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
615

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag vill icke att ett ord af medlidande eller gäckeri
skulle träffa den qvinna, som jag en gång hoppats att
få kalla min maka. Jag lemnar England på en tid,
så snart jag hunnit öfverlemna allt i Gibsons händer.
Det är mig motbjudande att taga mitt fädernehem i
besittning, att återkomma till Oukwoodhouse så snart
efter den förra förmenta egarens död; den bädd, der
han utandats sin sista suck, må hinna svalna och hans
minne förgå, innan jag uppträder der... Jag har redan
sett mina föräldrars hus och redan känt deras
välkomsthelsning och välsignelse, innan ännu lagen berättigat
mig att kallas deras son, jag har bedt på deras graf
och känt deras kärlek och tillfredsställelse omsväfva
mig; nu följer jag dig tillbaka till Tyskland. Harvey,
den enda vän, som jag här fäst mig vid med verklig
tillgifvenhet, är borta, den hederlige Gordon är död...
Jag har ingen, som saknar mig här."

Den smärta och bitterhet, som lågo i dessa sista
ord, skulle Astley för ett år sedan hafva ansett
omöjliga att inrymma i sitt bröst, midt under fröjden af
sin lysande framgång. Naturens lag är emellertid evig
och oföränderlig, den vet icke af några koncessioner
och har ännu aldrig åt de dödliga fylt en
sällhetsbägare, utan att låta en droppe malört sjunka ned
deri, det är den gudomlige läkarens recept, som ödet
följer, och vi kunna hvarken frukta eller hoppas på
någon glömska eller något misstag dervid.

"Godt!" sade Alf glädtigt; "jag gifver dig
fullkomligt rätt deri, man behöfver vänja sig under din
frånvaro vid detta ombyte af roler. Du skall
uppträda på nytt i den förnäma verld, der du redan
vunnit bifall, och din debut skall utan tvifvel blifva
lysande, ehuru du, sanningen att säga, kan deraf just
icke känna dig så särdeles smickrad för egen räkning."

"Åh nej, i det fallet har jag redan haft
anledning till större egenkärlek... Du reser om ett par dagar,
är det icke så?"

"Ja, jag har lofvat Malkolm att vara i Kronach
den tjugonde oktober."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free