Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag låtsade fara till Langenau, men i sjelfva
verket stannade jag på gården, inkrupen i nischen
bakom Mariabilden, midtför ditt fönster. Jag tillsade
Johan att alldeles försvinna, på det du måtte vara
fullt säker på din ensamhet, men att sedan du gått
till sängs, bevaka korridoren utanför våra rum.
"Min plan lyckades fullkomligt. Strax efter
midnatt såg jag fönstret till ditt rum sakta skjutas in i
väggen, och en figur, helt oklädd, men med en kappa
omkring sig, komma ut på balkongen, stänga fönstret
efter sig helt tyst och ledigt och ifrån gallret till
balkongen, svinga sig upp för takrännan ända till
öfversta våningen, och till min förskräckelse fortsätta
sin väg på den bräckliga och gungande bro, som rännan
längs med taket bildade.
"Du gick emellertid så lätt och lugnt som en
katt, och då du hunnit till hörnet, steg du upp på
taket med tillhjelp af den utskjutande jernsiraten, som
sitter der, och spatserade ifrån hotellets tak till de
angränsande, så länge detta var möjligt, och slutligen
såg jag dig nedkomma på det lilla torget vid kyrkan.
"Här stannade du ett ögonblick, liksom villrådig;
du närmade dig kyrkmuren, steg upp på afsatsen och
tycktes ämna dig in genom fönstret ofvanför, hvars
ena ruta stod öppen. Jag hade nu här förklaringen
hur du kunnat inkomma i kyrkan för att, med minnet
uppfyldt af den döda grefvinnans radband, medtaga
detsamma till din egen dödliga förskräckelse om morgonen.
Klockan i tornet slog i detsamma ett, du tycktes
lyssna och besinna dig, hoppade hastigt ned igen och
begaf dig med snabba steg hit till fästningsvallen, just
der vi nu äro.
"Jag följde dig alltjemt på afstånd, såg din kappa
stundom lyftas upp af nattvinden och det hvita linnet
skymta fram derunder, men då du kommit hit till
muren, försvann du hastigt.
"Jag vågade icke närma mig allt för mycket,
men jag upptäckte dig snart, nedlutad invid stenarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
