- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
22

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

du är klok och omtänksam!" sade denna och tryckte
tacksamt sin kamrats hand.

De båda qvinnorna aflägsnade sig i detsamma
med hastiga steg nedåt elfven tillbaka åt Torneå, och
en qvarts timme derefter passerade de den gropiga
och ojemna vägen, med namn af gata, mellan de
spridda träkojorna i staden, utan att hafva mött någon
annan än en halffull kossack, som i all hemlighet
smög hem till sin kasern och som, ehuru tillhörande
den så kallade gränsbevakningen, visst icke hindrade
dem att i allt lugn öfvergå gränsen, det vill säga den
steniga botten af den grunda elfven, i hvars spridda
vattenrännilar de icke ens behöfde väta sina fötter.

Efter ännu tio minuter hade de båda vandrerskorna
lemnat storfurstendömet Finland bakom sig, och inträdt
i den svenska staden Haparanda.

*



Om det finnes en vrå i verlden, belyst af himlens
sol, som likväl icke af dess strålar får ett enda grand
af poesi och behag eller ens af trefnad, så är det väl
Haparanda.

Sant är, att dessa strålar äro mycket sparsamma
och sneda, ty man kan icke taga med i beräkningen
midnattssolens sällsamma vådeldsken, hvilket just icke
ökar de kala grå klipphällarnas behag.

Man påstår visst helt officielt, att staden har
800 invånare, men om hösten, sedan sjöfarten upphört,
är dess enda så kallade gata ständigt tom, dess stora
torg tomt, dess värdshus tomt och Gud vet, om icke
dess små trähus också äro tomma.

Om man då händelsevis upptäcker en halffull
sjåare, som lat och oförskämd genom de höga arbetslönerna
och de osäkra och tillfälliga förtjensterna, med
händerna i fickorna och näsan i vädret, vandrar gatan
framåt, så blir man lika öfverraskad, som om man
funne honom under sin egen säng; och man blir nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free