- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
24

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frukta eller hoppas – och ömsom en förtviflad, nästan
fanatisk beslutsamhet.

Hon hade likväl icke hunnit långt, innan vattnet
bredvid henne blef djupare och bildade en temligen
stor och lugn pöl midt uti den breda och fuktiga bädd,
hvilken om våren och försommaren är öfversvämmad
och då mellan sina vilda oregelbundna bräddar innesluter
det hvirflande och skummande vatten, som vi
vanligen föreställa oss under namnet Torneå elf.

Kommen till detta ställe, stannade hon tvärt,
tydligen hejdad vid åsynen af en ganska egendomlig
figur, som satt vid stranden och metade.

Kanhända skulle också hvar och en hafva blifvit
öfverraskad deraf, ty det var ingen annan än den
långe engelsmannen, hvilken aftonen förut kommit
med Avasaxa. Han var uppkrupen på en stor sten,
med sina knän uppdragna ända till hakan och de
tumtjocka korksulorna af sina ofantliga skor uppsatta
likt tvenne räddningsbojar, stälda till torkning. Den
höga, smalbrättiga hatten af smutsgul felb var
nedskjuten i nacken och lemnade hans låga panna och
smala och magra ansigte, med den långa näsan och
yfviga röda skägget, som räckte långt ut på hans
axlar, fullkomligt synbart.

Der satt han lika orörlig som stenen under honom
och blickade oaflåtligt på flötet i vattnet till det långa
inventiösa metspöet, som han hade i ena handen,
under det han med den andra höll den ofantliga
paraplyn af guttaperkatyg uppspänd öfver sitt hufvud,
för att skydda sig för den täta dimman, hvilken i
qvällningen lik en skimrande dagg lade sig öfver gräs
och stenar.

Bredvid honom i sanden stod ett schatull med
metrefvar, krokar, sönderskrufvade spön och otaliga
dyrbara fiskredskap, troligen i värde öfverstigande
alla elfvens siklöjor och laxöringar.

Det var emellertid endast ett ögonblick, som hans
reskamrat sedan gårdagen, den hemlighetsfulla qvinnan,
stannade obeslutsam och såg sig noga omkring, och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free