Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED.
41
och sporrar, binocle och glacéhandskar, eller som sjöman,
bodbetjent, gesäll, simpel soldat eller gardeslöjtnant;
med ett ord i alla möjliga skepnader, men till värdet
alltid lika.
Hon hade trott sig finna en trofast vän, en för-
trogen, och hon hade blott - för att tala i Victor
Hugos stil - -funnit en - karl.
Hon -hade aldrig varit och kunde aldrig för honom
blifva något annat, än en vacker q vin na.
Det är nu ett år efter Elisabeths giftermål.
Klockan är två på dagen; framför trappan till det
nybygda och ståtliga disponenthuset vid Törnlanda
bruk, stå flere ekipage; hästarne skrapa i sanden,
betjeningen springer mellan vagnarna, kuskarne klatscha,
bandhunden skäller och de lifyade herrarnes prat och
skratt höres ända upp i matsalen, der ett präktigt
frukostbord med tallrikar, vinkaraffer och glas, tomma
champagnebuteljer, högar "af ostronskal och halftömda
fat med pastejer och kallmat visa, att man nyss gjort
heder åt anrättningen.
Man har haft en stor bal qvällen förut, och en
del af gästerna, hvilkas hem äro alltför aflägsna, hafva
stannat qvar öfver natten och resa först nu sin väg.
Den unga värdinnan i en morgonklädning af
randigt taft, en hvit underklädning med spetsar och
släp, ett skärp, som i bredd liknar en turkisk gördel,
och det blonda håret i långa, temligen raka lockar
utåt ryggen, står i detta ögonblick med bleka kinder
och matta ögon helt ensam vid fönstret i den granna
salongen, för att se den sista vagnen fara genom den
nyplanterade allén, hvilken ännu helt torftig och skugg-
lös, liknar en rad af bönstörar nedåt landsvägen.
Hon gäspar förfärligt bakom sin skrynklade spets-
näsduk, och längtar tydligt att återvända till sin säng-
kammare, för att hvila ut efter de sista dagarnas
ansträngande nöjen.
I det samma slås dörren upp och ett långt frun-
timmer om tjugufem eller tjugusex år, med en ofantlig
chevelyr, en stor, något röd näsa, bred mun med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
