Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
MODERNA TYPER.
vackra tänder, rödfnasig hy och superba blixtrande
ögon, kommer in, skrattande högt och följd af den
elegante värden i huset, som ser mycket upprymd ut.
Båda två tala på en gång, och den bullersamma
damen kastar sig handlöst i Elisabeths famn, under
det hon ännu skrattande utropar:
"Min Gud, en sådan envis man ni har, min lilla
söta fru Ehvald! Han har så godt som burit mig
uppför trappan, för att tvinga mig att stanna, och hvad
skall ni väl säga derom? Jag fruktar, att ni finner
mig bra etourdie. Det synes, att ni lemnat honom
allt för lösa tyglar. Jo, jo, min herre, ni har en
hustru, som är för mycket älskvärd, det är felet. Jag
skulle i hennes ställe gifva er ett annat begrepp om
edra skyldigheter."
"Det har ni redan gjort, fröken Coralie," sade
Ehvald skrattande och skickade henne en djerf och
tvetydig blick, i det han vårdslöst kastade sig ned i
soffan, der hon redan tagit plats, under det att Elisa-
beth hade svårt att dölja, huru föga öfverraskningen
behagade henne. "Vet du, Elisabeth, det var så trångt
i häradshöfdingens vagn, der fröken Coralie skulle åka,
att jag tyckte, hon kunde dröja till i afton, och följa
med mig och Katzenmilch, som då ämna oss till bruks-
patrons i förbifarten," tillade Ehvald, sjelfsvåldigt
lekande med fröken Coralies näsduk, som han försökte
att rycka ifrån henne.
Elisabeth sade några otydliga ord, som skulle
betyda, att den koketta fröken, hvilken var guvernant
hos en familj i grannskapet, gjorde henne ett nöje
med att förlänga sin närvaro, och denna, hvars ögon
fiögo omkring som eldgnistor, hoppade upp ur soffan,
sprang fram till pianot och sjöng, med en ganska be-
haglig röst och ett skälmaktigt och karrikeradt uttryck,
de första stroferna af Elviras aria i Don Juan, under
det hon förstulet blickade på den unge äkta mannen,
som gäspande satt qvar i soffan.
I nästa sekund vände hon sig om som en snurra,
flaxade åter bort till Elisabeth och sade smekande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
