- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
69

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKTOBNS ED.

69

fint väderkorn, se der, hvad som fordras f or att samla
penningar."
"Ah, det der är ju fullkomliga banditegenskaper,
som ni uppräknar."
"Nå än sedan. Äro vi icke alla ett slags ban-
diter. Penningar eller lifvet! Det är allas lösen, åt-
minstone allas mening, ehurn vi icke uttrycka oss på
det sättet," återtog Katzenmilch skrattande.
"Fy då, min herre, hvad tar ni oss för! Yi frun-
timmer åtminstone måtte väl vara undantagna från er
afskyvärda teori," invände guvernanten, som skakat
sömnen ifrån sig och med ögonen på Ehvald, slog be-
hagsjukt med sin näsduk åt den lille tysken, hvars
ansigte nu blifvit eldrödt och liknade en julatrapp af
lakerad t papp. .
"Visst icke, min älskvärda fiende. Hvad tar jag
er för, frågar ni, jo, för att i hvarje sekund på alla
möjliga sätt upprepa detta valspråk, med söta miner
och sura miner, med smålöjen och tårar, med blicka^
af eld och blickar af is. Alltid, alltid, penningar eller
lifvet!"
"Du går då åtminstone till botten af saken, det
vore orätt att icke erkänna det," sade Ehvald, med ett
bemödande att småle. "Men sluta nu er strid, kom ihåg,
att vi ännu bafva flera bref att \krifva och att det
redan är midnatt. Låt oss buga oss för fruntimren
och säga god natt."
Elisabeth såg på sin man med en orolig och frå-
gande blick, som han besvarade endast med en liten
stel böjning på hufvudet, under det Katzenmilch artigt
följde kammarrådinnan till dörren, då Elisabeth gick
in i sin sängkammare.
Guvernanten och Ehvald voro nu ensamma midt
i salongen ett ögonblick och bådas ansigten undergingo
en hastig förändring.
l hennes ögon lästes tydligt en häftig oro, en
brinnande n}^fikenhet och i hans ett mörkt och fast beslut;
ingendera öppnade läpparna till ett ord, men Coralie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free