- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
70

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TO

förde handen till bjertat, och. Ehvald smög hastigt till
henne det lilla papper han nyss skrifvit.

Några sekunder derefter hade alla lenmat salon-
gen och: den sömnige betjenten, som väntat i tamhuren,
skyndade in för att släcka lampan och stänga dörrarna.

Morgonen derpå vid tiotiden, då man skulle sam-’
las som vanligt till frukosten, fick Elisabeth underrät-
selse om sin mans och herr Katzeamilchs bortresa.

Några ord skri f na i hast meddelade henne, att
angelägna affärer nödgade honom att resa till Stock-
holm, men att han om några dagar hoppades vara
tillbaka.

Ben magnifike disponenten of ver Törnlanda bruk,
den oemotståndlige förtjusaren och blifvande Bothschild
återkom, eller rättare återfördes, emellertid ännu förr,
och i ett sällskap, hvarom den olyckliga Elisabeth, och
den förskrämda och vredgade karamarrådinnan aldrig
kunnat hafva någon aning.

I det praktfulla huset der man lefvat så muntert
och luxiöst, uppfördes nu en slutscen, en af dossa
förfärliga katastrofer, som lemna förödelse och omstört-
ning, förödmjukelse, blygsel och vanheder åt både skyl-
diga och oskyldiga.

#. ’ . r
Det förefaller nästan bedröfligt, att det bästa och
hyggligaste hus i Haparanda är cellfängelset. Man
.tycker, att i dessa öde och vanlottade trakter af jorden,
der åen dystra tystnaden, det långa mörkret, euslig-
heten och kölden herrska, der naturen sjelf är en tom
och emätlig cell, är cellsystemet temligen onödigt, och de
som dömas dertill synas just icke hafva förlorat mycket.
Ganska få hafva kanske en föreställning om det inre
af en dylik byggnad och f ångarne sjelf va ega icke annat
än en mycket ofullständig kännedom derom; de äro
här med ens och på ett fruktansvärds sätt skilda ifrån
den letvande verlden, obekanta med af ven sin närmaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free