Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOtfTOBNS ED.
103
Daria stannade tvekande och orolig; äfven Jien-
nes krafter började svika, hon kastade ren seln ifrån sig
och steg upp på den skrofliga och mossiga sten, vid
hvilken Elisabeth tyst och likgiltigt nedsjunkit.
Med upplyft hufvud, vidgade näsborrar och upp-
märksam blick, vände hon ansigtet åt alla sidor, lyss- ,
nande efter något ljud och spanande efter något tec-
ken till en menniskoboning, huru torftig som helst,
hvilken kunde gifva dem’ skydd och hvila för natten.
Då glimmade det till mellan de våta nedhän-
gande grenarne framför henne, och på samma gång
urskilde hon nedanför stenen några ljusa föremål, det
var gula, nyss huggna spånor på marken, som bevisade,
att folk borde finnas i närheten.
"Ett ljussken!" utropade Daria glad och hoppade
ned till sin utmattade kamrat. "Se der! Nu synes
det igen. Yi hafva en koja der borta. Friskt mod!
Ännu några steg och vi skola der åtminstone få,tak
öfver hufvudet och få torka våra kläder."
"Jag är rädd för menniskorna. Hvem vet, hvilka
de äro. Låt oss hellre stanna här och krypa under
granbuskarne, som växa här så tätt som en löfsal,"
sade Elisabeth med låg och modlös röst.
"Men jag är alldeles utsvulten och troligen behöf-
ver ni också mat. Vi hafva ju icke ätit sedan i morse."
"Jag är icke hungrig."
"Men ni är genomvåt af regnet. . . Låt oss skynda
att komma till det der ljusskenet; att stanna här vore
det samma som att i morgon vara dödssjuk med stela
lemmar. Ni tänker kanske, att vi, liksom i de gamla
romanerna, skola träffa på en röfvarborg, men jag kän-
ner finnarne, de äro godhjertade och gästfria i allmänhet.
"Men vi hafva nyss rönt prof på motsatsen."
"Det der var en skojare, som troligen icke till-
hörde stället, hvarifrån han tillbjöd sig att skjutsa oss;
han blef modig, då han märkte er rädsla, och öfver-
tygades derigenom, att vi voro lösdrifvare, som det
kallas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
