- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
110

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

MOBEBNA TYPEB.

glömma sina nya pligter. Vi byta kläder, man söker
endast en, man skall bortföra mig och ingen skall tänka
på att hindra er flykt."
Daria hade talat mycket fort och under inflytandet
af en sällsam och häftig själsskakning; hennes kind
var blek, hennes ögon lågade och hon hade i detta
ögonblick återfått hela sin första ungdoms skönhet.
"Du glömmer," sade Elisabeth upprörd, "att jag
ar utan penningar, utan kännedom om språket och utan
kraft att längre, som en misstänkt tiggerska, irra om-
kring i dessa vildmarker. Det är nu åtta dagar, sedan
vi lemnade svenska gränsen; det skall kanske ännu
fordras flere dagar, innan misstaget blir kändt i Hapa-
randa, och innan dess bör Charles kunna varaisäker-
Ixet, Jag är glad, att denna förhatliga rol är slut, att
jag ännu endast behöfver fortsätta den, tills man häktat
och bortfört mig. .. Må man misshandla mig, döda
mig, om man så vill, det skall åtminstone icke ske i
denna af sky värda förklädnad och under ett falskt namn."
Naturen tog ut sin rätt i Darias nyss så entusia-
stiska hjerta; en blixt af ovilkorlig glädje lyste i hennes
öga, hon sprang upp och sade häftigt:
"Nåväl! Gud är mitt vittne, att jag icke hatar
er, oaktadt ni är hans hustru; att| om jag trodde att
han höll er kär, jag skulle söka rädda er för hans
skull, men jag tror det ej... Farväl då! Gud vare
med er. Må Charles välja emellan oss båda... Han
väntar mig, han skulle icke resa med henne," tillade
Daria mumlande, i det samma hon försvann genom
dörren.
"Han väntar mig, han skall aldrig resa med henne,"
upprepade Elisabeth helt tyst,| i sin ordning öfvertygad
äfven hon om sin företrädesrätt, och dolde ansigtet i
händerna, öfverväldigad af ensamhetens tyngd och fasa,
då hennes sällsamma rival lemnat henne.
De tusen olika känslor, som bestormat den unga
qvinnan under den sista halftimmen, svallade ännu i
häftiga vågor genom hennes själ. Darias upptäckt
ställde hennes man i en dager, hvari icke ens det för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free