Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOKNS ED.
109
känslor och planer möttes, vi förenade våra bemö-
danden och vi lyckades."
"Daria, yrar du? Du skulle..."
"Jag älskar Charles Ehvald sedan mer än åtta
år, jag har egt hans första kärlek och jag lemnar
aldrig hoppet att återvinna hvad jag förlorat."
"Ah, det var då honom du sökte!" utropade Eli-
sabeth och sjönk förkrossad ned på det torftiga läger,
der hon nyss legat.
"Hör på hvad jag vill säga er," fortfor Daria,
utan att afbrytas af Elisabeths smärta och bestörtning.
"Solen håller nu på att gå ned, om en timme skall
antingen ni eller jag vara gripen och häktad, såsom
den förrymde fästningsfången ifrån Haparanda. Medan
ni sofvit här hela dagen, som om ni varit död, hafva
klockorna ringt både till gudstjenstens hörjan och slut
i byns kyrka, ty det är söndag i dag. Man uppläste
der efterlysningen efter Charles Ehvald, och en qvinna,
för hvilken den lilla gossen berättat vår ankomst till
morfaderns stuga, misstänkte enligt er egen önskan
och plan, att ni var denne fogelfrie man, för hvars
häktande en belöning utlofvas.
"För en stund sedan kom qyinnan hit for att
meddela husfolket, att hon nyss hos länsmannen gjort
anmälan härom; jag hörde deras samtal och jag beslöt
att fly, innan vi båda skulle vara invecklade i denna
sak, hvars slut ingen kan förutse."
"Mväl, Daria, hvarför dröjer du?" sade Elisabeth
mildt och med ett lugn och en fasthet, som hon hittills
icke förmått visa.
"Derför... derför att någonting inom mig sätter
sig deremot och att... att Charles icke mera älskar mig."
"Ack, det har ofta förekommit mig, som om icke
heller jag egde den kärlek, hvarpå jag trodde och
hoppades," hviskade Elisabeth sorgset och stödde huf-
vudet tankfull i handen.
"Men om ni tror det. .. om ni tror, att hans
lycka beror af er, så gå och sök att förena er med
honom. Jag vill icke längre hoppas på, att han skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
