Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
MODERNA TYPER,
Hickan, som alltjemt med tecken och bönfallande
blickar anbefallt mig tystnad och orörlighet, såg nu på
mig med ett frågande och ångestfullt uttryck, och först
då jag nekande skakat på hufvudet, svarade hon sakta:
"Nej, huru skulle du då ha kommit hem."
"Det är sannt.. . Men jag tror mitt hufvud brin-
ner upp. Åh en sådan förfärlig gammal snål och ilsken
hund! Att vilja genomprygla mig, derför att jag begär
dessa fattiga styfrar ett par veckor förr, än han brukar
girva mig dem. Huru kunde jag uthärda. Jag gaf
honom så godt igen, och... Gud vare mig nådig!"
"Tyst, tyst för Guds skull! Du bör icke tala så
mycket," afbröt flickan ängsligt och förstulet blickande
på mig.
"Vi äro nu emellertid utan. Jag tog i brådskan
och förskräckelsen en gammal plånbok, som låg på
hans bord, men jag tror knappt, att några penningar
äro deri... Han hade fått nys om, att vi lefva till-
såjnmans och det var derför som . .."
"Men tyst då. Tala icke mer, jag ber dig," inföll
flickan ännu en gång af bry tand e, steg hastigt upp och
vinkade åt mig att följa sig i nästa rum.
"Hvart går du? Hvem är här inne? Jag tyckte
mig höra steg," återtog den sjuke, reste sig till hälften
upp och ville afrycka förbindningen, men hejdad af
den häftiga smärtan dervid, föll han jämrande tillbaka
på sängen.
Mickan hade sprungit tillbaka och sade bedjande:
"Ligg stilla, här finnes ingen menniska utom mig,
var lugn och du skall nog snart bli återställd." ^
"Hör, på, Daria, om du pratar, om du förråder
mig, så svär jag dyrt, att jag slutar hvad gubben
börjat och skär halsen af mig. Jag tänker, det är icke
mycket qvar deraf."
Paria lutade sig ned och h viskade något i hans
Öra, som tycktes lugna honom, och begagnande detta
ögonblick skyndade hon in till mig, som bunden och
förlamad af hennes djupa ångest och förskräckelse och
.sjelf fruktande ett våldsamt utbrott af den sårade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
