Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om jag nu gåfve mig tillkänna, väntade henne under
tystnad.
Emellertid vågade hon ännu icke tala, oaktadt
dörren var stängd, utan öppnade ännu en annan och
vinkade mig med sig ut i ett litet kök, der hon nedsatte
lampan och häftigt fattade min hand.
"Säg mig nu om det är någon fara för hans lif,
eller om han någonsin åter kan bli frisk och färdig,"
hviskade hon.
"Han har intet enda farligt sår, de äro alla snart
läkta utom hugget i kinden, som äfven har skrubbat
halsen. Förmå honom att vara stilla och akta
förbindningen; jag återkommer i morgon."
"Nej, ack nej, herr doktor. Ni hörde hvad han
sade, och jag känner honom.... Jag olyckliga, som
i förskräckelsen förde er hit! Ni kan icke mera
återkomma."
"Jag anser visserligen icke, att hans lif är i fara,
men hans tillstånd fordrar i alla fall en läkares tillsyn,
och jag har ju redan gifvit er mitt löfte att..."
"Ack, han skulle icke tro derpå. Han skulle
aldrig förlåta mig."
"Jag vill hvarken gissa eller veta, hvarför han
fruktar att bli känd, men det tyckes mig, att vigten
af en läkares pligt och en hederlig karls löfte borde
vara kändt af alla."
"Förlåt oss. Då man är mycket olycklig, misstror
man hela verlden. Glöm oss, glöm denna natt, men
icke den ed ni svurit mig, liksom jag aldrig skall
glömma den tacksamhet jag är er skyldig."
Vid de sista orden hade hon, innan jag kunde
hindra det, fört min hand ti]l sina läppar, nu öppnade
hon dörren, räckte mig min ytterrock, som hon
medtagit och skickade mig ännu en bedjande och tårfylld
blick, då jag slutligen aflägsnade mig utför den smala
och mörka trappan.
Jag gick min väg, men flickan hade i förskräckelsen,
då hon fruktade, att hennes älskare skulle upptäcka
min närvaro, tagit miste och gifvit mig hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
