Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
MODEBNA. TYPER.
"Nej," låt dem gå. Hvad angår det oss? Han
skulle blifva ond."
"Man borde aldrig hafva Tätt att gifta sig med
teaterflickor; de äro ju då förlorade för verlden."
"Eör konsten ville du säga."
"Ja visst, de borde vara statens egendom liksom
andra konstverk, eller kungliga domäner."
"Dumheter. Se så, låt oss nu gå in. Här är
ännu fullt hus."
Alla de unga herrarne försvunne i hotellets upp-
lysta förstuga och den, som möjligen obemärkt följt
dem ända hit, och lyssnat till deras samtal, skulle
utan tvifvel fått en mycket klen tanke om deras för-
stånd och karakter.
Hvem vet likväl, om icke detta omdöme vore
förhastad t, ty bakom dessa tanklösa och råa uttryck,
detta simpla språk, dessa cyniska och hjertlösa omdö-
men, hvilka för närvarande tyckas höra till den rådande
tonen i vissa kretsar, finnes kanske hos mången ett
verkligt värde, en hemlig pro%est, som slutligen gör
sig gällande, då de hunnit den ålder och den sjelf-
ständighet, att de behöfva känna någon aktning, för
sig sjelfva, och att hvilka exempel som helst icke för-
villa deras omdöme.
Emellertid var löjtnant Eäfklos gissning riktig;
det var verkligen den unga debutanten, som, vid
grefve von Halthens arm, återvände från teatern till
sitt hem.
ISTu hade de hunnit fram till en af de smala
gatorna omkring Hötorget, och stannade utanför en
dörr stängd med en jernbom och hvaröfver med stora
bokstäfver stod att läsa: "Fru Lavinia Lundströms
viktualie och matvaruhandel."
Den unge grefven lutade sig ned emot sin följe-
slagerska, hviskade några ord i hennes öra, tryckte med
den första kärlekens blyga och passionerade ömhet
hennes hand i sina, och tycktes upprepade gånger
bedja om något, som den vackra sångerskan med en
kokett och sjelfs väldig rörelse på hufvudet tycktes af slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
