- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
133

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNINGAR OCH HJERTAN. 133

Ändtligen rätade han sig upp med en viss stolt-
het, släppte hennes hand och gick att ringa på en port,
som var bredvid den jernbeslagna dörren.

Flickan kastade emellertid sin tarfiiga hufva till-
baka och lyktskenet strålade nu på detta förtjusande
ansigte med dess skalkaktiga ögon, dess lilla trubbnäsa
och fylliga och friska läppar.

I det samma öppnades dörren af en barben t och
mycket sluskig piga, som hade en trasig schal öfver
hufvudet och en smutsig messingsstake med ett talg-
ljus i handen.

Von Halthen bugade sig stelt, tydligen missnöjd
och olycklig öfver den vackra Lydias kallsinnighet,
men då hennes ansigte nu syntes bredvid honom, då
hennes mörka ögon med ett blygt och småslugt uttryck
blickade upp till honom, och den lilla mjuka handen
smög sig i hans, liksom för att afbedja hennes kanske
nyss visade nyckfullhet, var den förälskade unge mannen
ånyo tjusad, och bunden mer olösligt än någonsin af
sin egen fantasi, stod han qvar ännu några minuter,
sedan den sömniga pigan med en skräll slagit igen
porten framför honom.

Lycklig, hoppfull och med en drömmande min,
blickade han upp till dessa fönster, der han visste att
Lydia bodde, och först sedan han liksom mättat sina
ögon med ljusskenet, hvilket genom en bristfällig rull-
gardin syntes der uppe, aflägsnade han sig slutligen
med lika vördnadsfulla och andäktiga känslor, som en
forntida riddare nedanför sin skönas jungfrubur.

Ofvanför den vackra skådespelerskans fönster lyste
ännu ett matt och blekt ljussken vid samma tid ifrån
fjerde våningen.
Detta ljussken kom ifrån en två tum lång stearin-
ljusbit, som utan stake står på bara bordet i ett lågt,
ganska otrefligt rum, vid hvars ena sida sex stycken
nötta och illa medfarna bord af lika storlek äro upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free