- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
139

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNINGAR OCH HJERTAN. 139
"Jag råkar honom icke mera. Jag tror att han
är bortrest."
"Men har han då icke sagt dig, att han älskar dig?"
"Inte iust direkte och rent ut, men jag trodde
det likväl så säkert."
"Ack, vet du jag tänker han kommer snart igen,
och då blir du kanhända en rik och grann fru."
"Det vore då omöjligt, ty han är nästan lika fattig
som jag," sade Hermina småleende ännu med tårar i
ögonen."
"Det är då för tokigt.. . Och jag tror, att doktor
Hilding, som läser matematik i femte klassen också är
fattig," återtog Rosa begrundande.
"Ja, men hvad rör det oss?"
"Flickorna tro, att han tycker om dig, och . . .u
"Så dumt," afbröt Hermina rodnande.
"Nå det är nu detsamma, men i alla fall, hvad
du nu berättat är just precis hvad som händt mig sjelf,
med den skilnad, att jag icke tagit saken så allvar-
samt . . . Icke är det var d t att gråta för sådant skräp/’
tillade Eosa, alltjemt hviskande, för att icke väcka de
andra helpensionärerna och klasslärarinnan, som sofvo
i nästa rum.
"Händt dig? Det är aldrig möjligt," inföll Her-
mina förvånad och reste upp hufvudet.
"Jo visst; hvärför skulle icke det kunna hända?
Hvarenda gång jag promenerar i lofvet med småflic-
korna, så har jag råkat en herre, som är så artig och
snäll; än gifver han mig en påse konfekt och än en
apelsin, och i går sade han mig, att jag var gudom-
ligt söt och förtjusande, och att han skulle blifva olyck-
lig för hela sitt lif, om jag icke tillät honom att möta
och prata med mig, när jag går ut, och det må han ,
då gerna göra, för det qvittar mig lika."
"Du älskar honom då icke?"
"Jo, det tror jag nästan att jag gör . . . Du kan
aldrig i ditt lif tro sådana stora apelsiner han köper;
jag vet aldrig hvar han får dem ifrån."
"Vet du inte hvem han är?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free