- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
165

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNINGAR -OCH HJERTAN. 165
hus din omgifning, och i synnerhet hos dina barn, skall
du väl finna dig deri?"
"Jag skall visst icke finna mig deri; men jag skall
bilda min hustru efter min smak," sade Ivar med be-
låten öfvertygelse.
"Du bedrar dig fullkomligt. God eller dålig, sim-
pel eller elegant, förblir qvinnan beständigt i sitt hem
i detta f all den rådande; det är hon och endast hon,
som och alltid blir den tongifvande, var öfvertygad derom."
"Dä kärleken angifver tonen, måste harmonien i
alla händelser blitva åfgörande. Jag fruktar icke der-
för; jag fruktar ingenting annat än att låta Lydia
stanna ännu en dag vid teatern; det är derför jag
har skyndat att få ditt samtycke."
"Och om du icke far det?"
Den unge mannen sänkte hufvudet med en beslut-
sam min och svarade ingenting.
"Så skulle du gifta dig med aktrisen i alla fall,"
återtog grefvinnan bittert. "Ack, det lönade visst mödan
a^t uppfostra sin son skild ifrån verldens lumpna och
osmakliga laster, att göra honom till en högsint och
ädel man blott för att se honom, just genom denna
heder och redbarhet, blifva ett offer för den första
sluga kokett," mumlade den stackars bekymrade modern,
i samma ögonblick som vagnen åter rullade in på sten-
gatan vid tullen.
Den missnöjda, och äfven kanske något fördoms-
fulla, förnäma damen hade emellertid till någon del
orätt. Lydia var verkligen icke kokett; hon hade
ingenting gjort för att eröfra den kärlok, som hon alls
icke delade, som hon icke ens fullt förstod, som hon
ännu knappt beslutat sig att emottaga och som kan-
hända hennes smink, hennes kostym, hennes sång, hen-
nes framgång på scenen och hennes egendomliga ställ-
ning i samhället, egentligen bidragit att uppväcka.
Hon var hvarken dålig eller klandervärd på något sätt,
hon var helt enkelt sådan, som den raska, emancipe-
rade hökarfruns dotter borde och kunde vara, och hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free