Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
MODEENA TYPEK.
märkning af Lydia med afseende på träsnitten, och
sneglande bort till herr Pladascki, som var sysselsatt
att af sin näsduk göra besynnerliga och konstmessiga
formationer till mamsell Augustas förlustelse.’
"Åh det gör ingenting; han förstår knappt ett
ord," svarade Lydia och läppjade på sitt glas.
"Vet du, jag är mycket nära bekant med en litte-
ratör, som skrifver här i bladet, just han som hade
en så ryslig historia härom dagen om en viss förnäm
person, du mins, det är en så munter och treflig karl,
men han ser intet riktigt gen til ut, fastän han har
en faslig talförmåga; han heter Janzéhn och han ville
så gerna blifva bekant med er."
"Usch då! H vad tänker du på? Det skulle just vara
for Ivar."
"Kära Lydia, göm undan bladet, det är visst din
man som kommer," återtog Elvira hastigt, i det hon
skakade askan af sin cigarr i en liten kristallkopp
framför henne, och vände sig emot en dörr, som i det
samma öppnades.
Det var emellertid ingen annan än grefvinjians kam-
marjungfru, som kom fram till bordet och sade halfhögt:
. "Mamsell Marie frågar, om grefvinnan sjelf vill
se, om den hvita tyllkjolen ar nog lång, innan hon
ditsätter guldborden nedomkring."
"Det har jag icke tid till. Hon kan vänta ett
ögonblick; herr Pettersson kommer visst strax och då
får han sjelf bestämma om längden."
"Det är din kostym för tablåerna?" sade Elvira
< f rågande, då kammarjungfrun gått.
"Ja visst. Pettersson skall arrangera dem; jag
blir morgonens gudinna och kjolarna ska sväfva som
en sky; vi hafva redan repeterat ett par gånger; du
kan aldrig tro så trefligt vi hade sist. Har du hört
sådant lustigt infall, som ..."
- Lydia lutade sig intill sin vän och fortsatte hvi-
skande i hennes öra, tills både hennes eget och fröken
Elviras öfverhandtagande skratt slutade förtroendet.
"Min Gud, hvad han är qvick."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
