Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAK OCH HJEBTAN. 175
Och så ogenerad man kan vara sedan; det är
som vore man i sin egen sängkammare; vi voro riktigt
uppskojade allesammans sist . . . Det är annat än min
välsignade svärmor och hennes societet. Du milde
Gud! Det är som om jag fick kalldusch i nacken och
en propp i halsen, bara jag ser hennes ansigte. Nu
är hon då Gud ske lof rest till någon af våra egen-
domar, men Ivar har blifvit rent af odräglig, sedan
hon for.
"Så ledsamt, du trodde ju, att han skulle blifva
mera treflig och munter, om hon icke vore till hands
med sina anmärkningar och sura miner."
"Ja, jag kunde väl icke tro annat. Usch, vet du,
om ni icke kom och muntrade mig ibland, så tror jag,
att jag skulle leds ihjäl... Å h, hvad jag sörjer teatern!"
utbrast den unga grefvinnan lidelsefullt och vifta-
de med Fäderneslandet framför sig för att bortjaga cigarr-
röken.
"Ja, jag säger då för min del, att jag icke kunde
lefva den förutan; det är det enda lefnadssätt som duger."
"Och när jag hör Pladascki tala om teatern i
Milano och Italienska operan i Paris! Han säger att
med mitt utseende och min röst skulle jag der blifva
den första. O, hvilket lif, Elvira!"
"Och att uppträda som grefvinna till.. - Man skulle
blifva galen i dig; men det är nu icke värdt att tänka på."
"Nej, ty Ivar unnar mig knappt att uppträda i
de här stackars tablåerna, och när jag ville sjunga på
Pladasckis konsert, så svarade han tvärt nej."
"Det ar kanhända bara svartsjuka, han ville icke
låta andra beundra dig."
"Gud vet, jag tror snarare det är högmod, han
inbillar sig att det icke passar en grefvinna, förstås . . ."
"Sanningen att säga, så är jag alltid litet orolig,
då jag är hos dig/’ återtog Elvira och såg sig lyss-
nande omkring.
"Hvarför då?"
"För grefven, din man."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
