Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
MODERNA TYPER.
"Åh, bry dig icke derom; vi äro då så gamla vän-
ner, att han icke kan neka mig att se dig, helst du
nästan är den enda af forna bekanta jag far råka."
"Det är också icke derför, att han på minsta vis
är ohöflig emot mig, men jag känner mig ändå icke
riktigt treflig med honom."
"Tänk, om du då skulle, liksom jag, beständigt
häfva honom bredvid dig, alldeles som en skollärare,"
sade Lydia skrattande. "Himlens Gud, hvad han tröttar
mig, den snälle Ivar, med sin eviga läsning om qväl-
"larne; min stackars mun har bestämdt blifvit bred af
gäspningar, och jag får skrynklor i pannan för att kunna
hålla ögonen öppna."
"Men hvad läser han då?"
"Åh, allt möjligt, som är riktigt tråkigt; sina egna
verser och andras också."
"Nej, kan han skrifva vers?"
"Ja, men de äro aldrig det minsta roliga. Öm
man åtminstone kunde skratta åt dem. Jag sade honom
det i början och då kysste han mig och sade, att jag
var en Ii tan qvick och förtjusande recensent, men nu
tycker han i stället, att jag är dum, och sftknar lyft-
ning, som han säger."
"Så rysligt ohöfligt."
"Ja, är det inte? Han tror att jag icke har någon
smak, och det är just det jag har; huru skulle jag
annars kunnat få sådan framgång på scenen."
"Ja, det kan väl hvar och en begripa."
"Det allra odrägligaste är ändå hans förnäma slag-
tingar; de se mig öfver axeln, och vi komma aldrig
på riktigt förtrolig fot med dem, jag menar fruntim-
ren naturligtvis, ty karlarne äro alltid hyggliga," til-
lade grefvinnan och lade helt ogeneradt sina små fötter
upp på soffgafveln.
"Stackars Lydia, du är kanske icke så afundsvärd,
som alla våra forna kamrater inbilla sig."
"Nej, det bedyrar jag; men det förstås, att det
är endast till dig, som jag pratar så här förtroligt,
och det vore orätt af mig atf icke erkänna, att Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
