Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAR OCH HJERTAN. 193
"Hon har emellertid medgifvit en skilsmessa under
tvänne vilkor...
"Och dessa äro?"
"Endast ett grymt gäckeri, hon vill behålla mitt
namn och min son."
"Det är ju orimligt...
"Det är också detsamma som ett afslag ... Ah!
jag glömmer aldrig den dag då jag återsåg Lydia efter
hennes flygt," fortfor Ivar, och kastade sig ned i soffan
bredvid sin mor. "Du vet att jag aldrig upphann
henne; förvillad af min sällsamma kärlek fortsatte jag
min resa, då hon vid min ankomst till Göteborg redan
farit derifrån, oaktadt jag på telegrafbyrån fick säker-
het om att hon mottagit mitt telegram."
"Detta var emellertid qvitteradt af italienaren, som
följde henne, och jag föreställde mig derför, att han
möjligen aldrig tillställt henne detsamma."
"Som jag var öfvertygad att hon rest till Paris
begaf jag mig direkte dit, i hopp att snart åter finna
henne, då hon endast hade ett par dagars försprång.
Timmar, dagar eller månader kan emellertid, som du
vet, här vara detsamma; alla mina efterforskningar voro
fåfänga, denna myrstack, som man kallar Paris, hade
uppslukat henne, och ehuru jag satte mig i förbindelse
med alla de personer, hvilka jag kunde tro ega någon
kunskap om henne, eller den italienska sångaren, upp-
täckte jag intet spår efter den förlorade."
"En hel månad förgick på detta sätt, jag sprang
snm en galning till all$i musikaliska personer, både
utom och inom konservatorium, både med och utan
rykte, besökte alla teatrar och alla möjliga soireer
och koncerter, utan att ändå falla på den tanken, att
hon aldrig fanns i Paris, förrän jag en dag på ett
kafé får höra mitt namn nämnas i rummet näst intill."
"Jag lyssnade, man talade svenska derinne och jag
var icke angelägen att meddela mig med landsmän, då
en äkta man, som söker sin hustru, just icke är någon
afuudsvärd eller presentabel person."
Claude Gerard. VI. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
