Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
MODEBNA TYPEB.
."Se här, tag mitt kort," tillade jag högt, "och gå
upp till det der fruntimret, i fall hon är min lands-
maninna skall hon säkert tillåta att jag gör henne’
ett besök.
Gossen gick och jag vandrade emellertid åter och
fram i mitt rum, med en oro som jag icke kan beskrifva.
Det dröjde emellertid icke tio minuter, innan gos-
sen återkom med helsningar ifrån det svenska frun-
timret, att hon var mycket glad att få råka mig, och
bad mig genast komma upp till henne; och med det
samma lemnade han mig hennes kort tillbaka.
Med förtjusning läste jag Lydias namn; gaf gos-
sen tio gulden i drickspenningar och rusade upp för
trapporna, med en brådska, som tycktes i lika hög grad,
som min generositet väcka hans förundran
Uppkommen till öfversta våningen knackade jag
på den anvisade dörren ett par slag innan jag vågade
inträda, under det mitt hjerta slog nästan lika hår dt,
som den dag då jag förde den sköna Lydia till ajtaret.
Ack min mor! Du talte en gång om skilnaden
emellan sinnenas och hjertats kärlek; jag känner ty
värr icke den senares kraft, men den förras blindhet
och förvirrande tjusning, dess sällsamma tomhet och
ohjelpliga upplösning och flygt har jag der emot grund-
ligt erfarit.
Då jag öppnade dörren såg jag ett litet lågt rum,
der kappsäckar, hattaskar, och kringkastade fruntim-
merskläder af alla slag, upptog nästan hela golf vet, och der
bordet var öfverfyldt med medikamentsflaskor, burkar,
linnelappar, kompresser, kryddpasar och grötar utbredda
på bandager och tallrikar.
En cjyinlig varelse reste sig upp ur soffan, der
hon halflegat, och kom att kasta sig i min famn,
oaktadt jag vid hennes åsyn tagit ett steg baklänges
af bestörtning och fasa, ty i detta uppsvälda rödbru-
siga, till hälften ombundna ansigte, med munnen på
sned och ögonen nästan igensvulnade, var det mig
omöjligt att igenkänna min hustru.
"Se så, jag tror att du är färdig att springa på
dörren igen!... Det felades bara att du icke ens vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
