Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAR OCH HJERTAN. 197
kärinas vid mig!" utropade Lydia med en hes och
skrofllig röst, hvars bitterhet, obehagliga tonfall och
ohyfsade uttryck, jag med ens och för första gången
upptäckte.
"Lydia! i himlens namn, hvad har händt.. . hur
återser jag dig? . . ." stammade jag förskräckt, och sjönk
ned i soffan bredvid henne, dit hon hälft med våld
fört mig.
"Hvad som händt, nå det måtte du kunna se...
jag har fått rosen i ansigtet, och de här qvacksalvarne
till läkare ha gjort den allt värre och värre. . . All
min Gud! hvad jag haft för en otur! . . . intet mensk-
ligt tålamod kan uthärda med dylikt. Tänk dig först,
att man uppgjorde de mest nedriga kabaler, för att
hindra mig att sjunga i Milano, och då jag slutligen
fick upp träda " efter tusen förargelser, så behagade man
kritisera min röst och min metod. - Och den uslin-
gen Pladascki, som likväl försäkrat mig att jag skulle
göra furor e. - Jag tror att förargelsen der of ver har
skaffat mig den här fasliga sjukdomen, ehuru läkaren
påstår att den kommit af en stark förkylning efter som
den började i halsen med en förfärlig heshet... Det
var nu emellertid lyckligt att du kom, ty jag är nästan
alldeles utan penningar, och har måst flytta hit upp
i den här usla vindshålan, efter priset der nere var
alltför dyrt... jag har telegraferat hem, men icke
fått svar.
.’Kära Ivar stirra då icke på mig så der! du
riktigt gör mig sjuk.. . ring i stället och säg till att
vi få flytta i andra rum, och skaffa mig en skickligare
läkare och en kammarjungfru; jag har måst försaka
allt, och den eländige Pladascki, som lofvat att följa
och bistå mig, är rent af försvunnen . .."
Lydia fortfor på detta sätt; ömsom beklagade hon
sig, liksom hon varit offer för den högsta orättvisa,
ömsom utbröt hon i tårar och den häftigaste vrede
och förtviflan öfver en sjukdom, som på samma gång
den vanställt hennes ansigte, äfven förstört hennes röst.
Hennes häftighet, hennes oförstånd och henes
tårar, gjorde emellertid på mig icke samnia i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
