Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN. 233
heter skrikande, i tanke att den lilla envisa qvinnan
var döf.
"Ja, det är just en sådan jag vill ha; och den
den der länstolen, som knappt håller ihop, och den här
grannlåten tycker jag också om," fortfor den gnällande
spekulanten och pinglade med sin hoptvinnade vante
på de flugsmutsiga glaskläpparne af en gammal brist-
fällig kandelaber med marmorfot, som aldrig förr frestat
någon menniska.
Hon upptog och öppnade i detsamma sin port-
monnä, och då den förundrade klädmäklerskans qvieka
och vanda ögon der upptäckte en större sedel, blef hon
genast helt förändrad, och de båda qvinnorna upp-
gjorde nu sin affär, under en lysande täflan i räken-
konst, slughet och envist prutande.
Slutligen var icke endast "persikan på sin stjelk",
drottning Ulrika med linealen, länstolen, kandelabern
och sjelfva det ergiga teköket, mot hvilket fru Lund-
holm i mer än tio år lutat sitt hufvud under middags-
luren, i den lilla tårögda damens ego, utan af ven den
stora sigillringen, hvilken hon genast satte på sitt kro-
kiga och grofva finger.
Hon upprepade nu sin adress och lemnade boden,
följd af den lyckliga egarinnans artiga nigningar och
försäkringar, att alltsammans skulle inom en timme
vara skickat till n:r O Bödelsbacken.
Tio minuter derefter står den lilla gnällande och
klenögda qvinnan utanför ett annat klädstånd på Nyga-
tan, väljande bland uthängda fruntimmerskläder af mer
och mindre ruskigt utseende och slutligen bestämmande
sig för en brun, uppfärgad och slankig sidenkjol, gar-
nerad med en massa luggslitna sammetsband, och som
tydligen genomgått många vexlande öden, innan den
ändtligen, i sällskap med en svart och ålderstigen mantilj
och ett par hopskrumpna tygkängor, inlades i ett paket
och hemfördes under den spräckliga sommarkappan till
n:r O Bödelsbacken.
För icke Stockhomsboer förefaller denna bonings-
plats kanhända mycket ruskig, men i sjelfva verket är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
