Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
MODEKA TYPEK.
det just ingenting annat än namnet, som är afskräc-
kande, ty backen som väl är temligen brant, men myc-
ket kort, ligger vid en af våra vackraste gator.
Der finnes ett litet oansenligt trähus med krång-
lig ingång och en smutsig gård, och det var hit den
lilla bleka qvinnan nu anlände.
Hon steg uppför en trappa, som ifrån gatan ledde
till en dörr på ett plank, och inkom i en smal gång
med en rännsten i midten; passerade öfver gården,
inträdde i en liten mörk förstuga och öppnade slutli-
gen en dörr, på hvilken var fastsatt en papperslapp,
der man läste "Fru Jaquette Trafvenfåle".
Detta namn, mycket omsorgsfullt prentadt med
stora bokstäfver, tycktes göra ett visst öfverraskande
och behagligt intryck på den lilla damen, ty hon tor-
kade omsorgsfullt sina ögon och stannade orörlig ett
par minuter, under det hon stafvade derpå, med en
stolt och belåten min, innan hon öppnade.
Eummet innanför var alldeles tomt på möbler, men
tvenne personer voro der, då hon inträdde.
Den ena var en flicka om tjugufem år, med trinda
bruna Ögon, stark rodnad på sina tjocka kinder och
läppar, hvita tänder, feta kraftfulla armar, bara ända
till armbogen, kartnaglar på alla sina tio fingrar och en
liten halsduk, som satt snedt, knuten öfver det lurf-
viga håret.
Hon var egentligen spinnerska på en fabrik, men
såsom för tillfället utan arbete försörjde hon sig
med Gud vet h vad, och var i detta ögonblick uppas-
serska åt fru Trafvenfåle, hvilken just nu återkom till
sitt hem och möttes i dörren af den bastanta Johanna,
som höll en skurborste i den ena handen och ett vat-
tenämbar i den andra.
Den andra personen i rummet var en karl, upp-
klifven på en trappstege och sysselsatt att fästa en
mycket skral och smutsig rullgardin af papper för det
enda fönstret.
Han tycktes emellertid icke vara någon tapetserare
till yrket åtminstone, ty så snart han släppte den och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
