Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEN GAMLA PFLPBTEN. 251
"Man ansåg dig vara hjelten i hattaffären i Upsala?"
"Troligtvis, och dessutom fanns hos fru Elfenben
en städerska, en rätt hygglig flicka, som helt hastigt
försvann. Jag fäste ingen uppmärksamhet dervid och
frågade aldrig efter henne, men en tid derefter möter
jag henne på gatan. Hon hade något att bära och såg
blek och afmagrad ut. Jag stannade, tilltalte henne och
blef helt förvånad öfver att se henne brista i tårar och
finna, att det var ett spädt barn, som hon bar i famnen."
"Den arma varelsen var nu helt och hållet ut-
blottad och öfvergifven och visste icke hvart hon skulle
taga vägen."
"Jag gaf henne några riksdaler och ämnade fort-
sätta min väg, då Hermina, anförande en hel klass af
fru Elfenbens pensionärer, i detsamma gick förbi."
"Den unga flickan blef purpurröd vid min åsyn,
besvarade knappt min helsning, och af det sällsamma
uttrycket i hennes ögon, då hon betraktade den stac-
kars Annette och mig, liksom gemensamt, föll det mig
med ens in, att hon möjligen genom något besynner-
ligt misstag ansåg mig vållande .till dennas olycka."*
"Kort derefter lemnade Hermina Stockholm, och
jag har icke sett henne förr än nu."
"Men om detta var skälet till hennes förändring,
så borde du väl hafva rättfärdigat dig."
"Man kan icke rättfärdiga sig, då man aldrig blif-
vit anklagad; det är just den tysta outtalade misstan-
ken, som är det farligaste för ens heder och rykte/’
"Kanhända, att du bedrog dig."
’ * Jag tror det knappt, ty j äg uppsökte sedan Annette
och hörde, att hennes flyttning just var samtidig med
mitt endtledigande ur pensionen, och jag anade, att
Janzén, som var den verkligt skyldige^ kanhända nu,
liksom i Upsala, genom några förtäckta anspelningar
låtit misstanken i stället falla på mig."
"Men detta är ju nedrigt och du måste vara rof
för en verklig monomani, om du kan anse dig skyldig
att fördraga det."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
