Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN. 279
nu plåga din själ med farhågor och tvifvel om Guds
kärlek och nåd, hvarpå du redan sedan min barndom
lärt mig att hoppas. Den tro, som gjort oss lyckliga
och tacksamma under medgången och hjelpt oss att
bära fattigdom och motgångar, är väl tillräckligt prÖf-
vad för att icke vackla vid* en enfaldig sjuksköterskas
förvirrade prat och vidskepliga griller/’ tillade han
småleende och reste «ig upp.
"Jag är glad att hafva afskedat den der madam
Svensson," mumlade han för sig sjelf. "Den der qvin-
nan har aldrig behagat mig, och läkaren har fullkom-
ligt rätt; hon är olämplig under närvarande förhållande.
Snickarens lilla Eva, som är en snäll och klok flicka
och som du håller af," fortfor han högt, "kommer
in för att vaka hos dig i qväl), efter jag är tvungen
att gå ut ett par timmar; och i natt blir jag inne hos
dig som vanligt."
"Min stackars gosse! Du blir alldeles medtagen
af detta,’’ hviskade modern. "Jag känner mig nu så
bra; jag behöfver verkligen ingen här inne i natt.".
"Ja, vi få SB, var nu bara lugn och stilla. Se
här kommer Eva," återtog Harder, då en ung flicka
om fjorton eller femton * år helt tyst inträdde och satte
sig stilla vid fönstret bakom hufvudgärden.
Han tryckte ännu en gång moderns hand och
lemnade rummet, följd af hennes tacksamma och kär-
leksfulla blickar. .
Den djupa tystnad och stillhet, som i ett sjuk-
rum vanligen betecknar, att den hemska striden mellan
lif och död är utkämpad och afgjord till den enas eller
andras fördel, herrskade nu här och bredde sitt väl-
görande lugn öfver den gamla fruns bleka och viss-
nade drag. Hennes händer och ögon slöto sig, läp-
parne rördes sakta och ovilkorligt vid den bön, som
ur djupet af hennes hjerta fann väg genom jordens
dimmor och plågornas mörker och qvalm till den, hvars
ljus och kärlek vi aldrig förgäfves söka.
Lampan lyste matt, och den lilla sjukvakterskans
barnsliga ansigte tycktes i dess sken, helt allvarligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
