Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* ,
294
HODEBNA TYPEH.
"Herr Janzén bor verkligen någonstans här i trak-
ten, men tror du, att just han, som är så sträng och
gudfruktig, skulle hjelpa dig?" svarade Hermina för**,
’vånad och gaf den stackars konvalescenten, som såg
mycket trött och medtagen ut, en stol att sätta sig på.v
"Ja, han lofvade yäl det; men jag har icke kunnat
få rätt på honom under lång tid, fastän vi haf va ingått
ett andligt äktenskap med hvarandra, och det skall
vara lika giltigt som något annat, efter hvad han då
sade mig .. ."
"Janzén? Hvad säger du? Skulle det vara för
hans skull du flyttade ifrån tant Elfenben?" utropade
Hermina rodnande och med af öfverraskning och för-
färan blixtrande ögon.
"Ja visst; det förstås det. Jag sa’ ju herrskapet
detta," återtog Annette långsamt och matt.
"Nej, det hörde jag aldrig; du nämnde till tant,
att din fästman var en af lärarne i pensionen, och efter
hvad hon och vi alla trodde, så... så var det någon
helt annan," tillade Hermina, rodnande ännu högre
och med tårar i ögonen.
"Det var ingen annan än Niklas Janzén. Yi äro
ifrån samma trakt och haf va känt hvarandra sedan
barndomen, och jag sade till fru Elfenben, att vi skulle
gifta oss, för jäg trodde det, eftersom han talade så
krångligt om andlig och lekamlig fcjrening; men frun/
trodde icke derpå, och nu ser jag nog sjelf, att det icke
varit hans mening; men i alla fall så hjelper han mig].
väl litet, bara jag kunde få tag i honom. Han skulle’/
bo här i huset, men jag har knackat på alla dörrar
och icke träffat någon menniska, förrän jag fick sej
fröken Hermina komma of ver gården."
Annette tystnade, bleknade ännu mer och’sänkte
hufvudet emot bröstet, som det tycktes nära att svimma^
af mattighet.
"Hur är det med .dig, Annette? Mår du illa? Du
ser så fasligt sjuk ut," sade Hermina, som, förvirra4|
och oviss ännu, om hon hört rätt. gick fram till henn<
och fattade den stackars flickans hand med deltagandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
