- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
304

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

MODERNA TYPEE.

egen svaghet, och återtagande sin vanliga brummande
ton, slängde bort en tår, som råkat komma äfven i
hans öga.
Hermina höll emellertid hans hand mellan sina
och betraktade honom med ett slags bäfvande nyfiken-
het, liksom hon fruktat att se honom som ett spöke
sjunka ned i jorden på hans egen gr af, vid hennes
fötter, och sade sakta:
"Förklara mig detta, onkel, ty jag känner mitt
förnuft på vag att förvirras ... Haf medlidande med
mig, jag har lidit så mycket denna sista tid."
"Det är just det jag vet; och derför när du nu
liksom, ropade mig till dig, så gjorde jag alldeles som
en höna, hvars kycklingar skrika, jag kom utan vidare
besinning . .. och det bevisar, att när allt kommer om-
kring så äro menniskorna icke annat än höns," mum-
lade gubben och gaf sin hatt en knuff, som förde den
på ena örat.
"Älskade, käre gamle onkel!" återtog Hermina,
.söm nu icke längre kunde tvifla på litas lekamliga
närvaro, och med strålande blickar betraktade hans
grofvä ärliga ansigte. "Der ser jag ert namn på graf-
vården, hvarunder jag trodde er hvila, och här står
ni sjelf Ijfslefvande bredvid mig... jag vet icke om
jag sjelf drömmer eller är vaken . .. Skynda er, be-
rätta mig nu allt."
"Hm, det är snart gjort.. . Jag sade er ju alltid,-
att jag var stark som en björn; att jag hade härdat mig
tillräckligt, för att kunna lefva ännu i tjugo år ... Om
ni haft förstånd att tro mig, så hade ni icke haft så
brådtom, att packa in mig i den der afskyvärda kistan,
som var alldeles för kort och gjord på fusk alltigenom ..."
"Gud i himmelen, onkel, ni var då endast af-
svimmad?"
"Ja, det var -någon lethargi utan betydelse. Jag
steg upp och gick min väg ..."
"Men hur var det möjligt, ni var ju. .."
"Jag var svept, menar, du. Ja det var det allra
förargligaste. Madamen hade lagt ett lakan öfver mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free