Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN GAMLA PULPETEN. 305
och tagit bort alla mina kläder; jag fann icke annat än
hennes egen] kappa och. hatt. Gud vet, huru länge
jag legat så der, med krokiga knän; mitt "attentionsur"
var kommit i oordning, som du mins, och min silfver-
klocka hade stannat, men jag tror icke, att det var
mer än ett dygn efter min förmenta död, då det bör-
jade värka i knäna, så att jag vaknade . .."
"Ni har rätt onkel," afbröt Hermina, "ty redan
qvällen derpå blef jag mycket ledsen, att man hade
skrufvat fast locket öfver kistan, och madamen, som
svept er, sade sig ieke veta hvem som gjort det..."
"Nej, det tror jag nog, eftersom jag hade gjort
det sjelf. .. Jag finner mig först i mörkret, men vid
mitt försök att resa mig faller kistlocket af, som helt
löst var pålagdt, och jag märker då strax, hur det var
fatt. Jag blef i början ond, men snart fick jag en
idé, som jag förut flere gånger haft, att se, hur man
skulle bära sig åt efter min död. Det skulle dess-
utom hafva blifvit en sådan uppståndelse, ett prat och
sqvaller, om man fått se mig lefva upp igen, och det
vet du, att jag fruktar värre än döden."
"Jag stängde derföre allra först min dörr, lade i
kistan attentionsuret, som var temligen tungt och mina
gymnastikvigter, väl omlindade med sängtäcket, och
skrufvade sedan fast locket riktigt."
"Bakom tapeten hade jag lyckligtvis för länge-
sedan gömt ett litet kapital, som jag nu påminde mig.
Detta tog jag med mig, och sedan jag i brist af andra
kläder iklädt mig liksveperskans kappa och hatt, gick
jag min väg, lemnande allt efter mig, liksom jag verk-
ligen skulle vara död."
"Emellertid kom jag genom den der ofrivilliga
kostymeringen på den tanken, att det vore fördelak-
tigare, att alltjemt föreställa fruntimmer, men detta
var ett stort och obehagligt misstag," tillade herr Mac
Allan, ruskande på hufvudet vid minnet af herr. Pop-
pelqvists kärleksförklaring.
"Ni har likväl bibehållit den?" sade Hermina,
kastande en blick på herr Josuas sällsamma drägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
