Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvad är då ert namn och ert ärende, min
herre?"
"Det skall jag sjelf säga honom?"
"I det fallet kan jag icke anmäla er," svarade
hon och ville stänga dörren, då främlingen lade sin
hand på hennes arm och hviskade:
"Nå väl, upprepa då för er herre de ord, som
jag säger er, så mottager han mig kanhända."
"Och hvilka äro då dessa ord?"
"Inom natt och år; kan ni ihågkomma dem?"
Gumman försvann och mannen, som
portvakterskan nyss tilldelat den tvetydiga titeln af mouchard,
mumlade med tonen af en ursäkt inför sig sjelf:
"Jag vet nästan, att jag löper med limstången och
blir lurad, men jag skall ändå försöka ... dessutom
händer det ofta, att när man söker ett, så finner man
ett annat."
Dörren öppnades i det samma, den gamla
qvinnan visade sig åter och bad honom nu stiga in till
herr Martigny.
"Ser man på! Detta lyckades åtminstone,"
mumlade han med ett slags leende, som tycktes
förborgadt inom tänderna, under det han följde sin
ledsagerska genom en lång, mörk förstuga och slutligen
inkom i ett af dessa otrefliga rum, möblerade för
resande och arrangerade med en smaklös godtköpslyx,
hundra gånger obehagligare än verklig tarflighet.
Vid ett bord, upplyst af tvenne gula vaxljus och
uppfyldt med bref och papper, satt en man om
femtio eller femtiofem år. Han var liten, mager och
flintskallig, och hans små, ljusgrå ögon lågo mycket
djupt och sutto så nära intill hans tunna och smala
näsa, att, då han såg upp, tycktes ömsom det ena
och ömsom det andra, allt efter som han blickade åt
höger eller venster, krypa in och försvinna vid
näsbenet. Hela intrycket af hans ansigte kunde
sammanfattas i det vulgära talesättet, att han "såg sur
ut"; men stundom spelade omkring de smala nästan
osynliga lapparne ett på samma gång godmodigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
