Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärmiska glans, i pannans klara hvithet och det vackra,
melankoliska leendet kring de något stora och
fylliga läpparne.
Man anade att denna nu så lugna och
passionsfria blick en gång kanhända brunnit af kärlekens
eld och fördunklats af dess heta och bittra tårar, att
den varit mycket mörk och mycket sorgsen, innan den
vunnit det uttryck, den nu har.
Byarne i "La Haute Savoie" äro nästan alla
fattiga och skilja sig mycket ifrån dem på sjöns
andra strand; den norra sluttningen af savoyiska
alperna är icke så fruktbar, som Jurtens eller
Mont-Jorat’s kullar, och de små kojorna framför henne sågo
icke så inbjudande ut som t. ex. Yvorns midt öfver
på andra sidan, hvilka ligga i det heta solskenet
öfverklädda med vinrankor, som lemna det bekanta
hvita vinet med samma namn.
Då ingen menniska syntes till i byn, gick den
resande, med ett utseende af trötthet, att sätta sig
vid en springbrunn, hvars vattenstråle utkom ur
stammen af en gammal pil och hvars stenbassin pryddes
af en ful madonnabild.
Emellertid tycks hon på den lilla stenbänken
bakom bilden icke finna någon egentlig hvila, ty hon
lyssnar och vexlar färg vid hvarje buller, hon reser
sig till hälften och låter ömsom sina blickar sväfva
öfver sjöns blanka yta, ömsom irra uppåt bergen,
till hvilkas första gigantiska höjder det är flere
timmars väg och som likväl tyckas hänga öfver hennes
hufvud.
Alla dessa silfverhvita, snöhöljda bergjättar med
sina otaliga namn lysa ömsom i solen, som redan sänkt
sig emot Jurtens mörka skogstoppar eller skymmas i
molnen, som drapera sig i oändliga formationer kring
deras spetsar, klyftor och bråddjup, och oaktadt den
väntan och oro, för hvilken den ensamma främlingen
är rof, kan hon icke motstå hänförelsen af den
utsigt hon har framför sig, ty hennes händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
