Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanknäppas, hennes läppar röras och hennes ögon få ett
återsken af den beundran, hon känner.
Dessa underbara alper gäcka också alla
beskrifningar. Ens inbillning — denna må vara huru djerf
som hälst — kan aldrig få en fullkomligare
förödmjukelse än den, då man första gången andlös och
häpen söker uppfatta deras öfverväldigande anblick.
Det dröjde emellertid icke länge, innan ljudet
af mulåsnornas klockor och bullret af nedrasande
grus och stenar på den branta vägen ofvanför byn
nådde främlingens öra, och snart syntes vid
krökningen af en klippa ett helt sällskap, bestående af
tvänne herrar, ett fruntimmer och en tjenare,
företrädda af "guider" med långa alpstafvar.
Om det för ett fruntimmer kan låta sig göra
att, ridande på en mulåsna, se bra ut, så är det
alldeles visst, att en karl knappt kan företaga sig
någonting mindre fördelaktigt, och ingen värdighet eller
höghet i verlden kan troligen motstå ett dylikt
stackars djurs förmåga att göra sin ryttare löjlig.
Också hade denna förmåga i fullt mått gjort sig
gällande på den tysks skeppsredaren och bankiren
Kollerman, som red i spetsen för det lilla sällskapet.
Herr Kollerman var en liten, kry, mager och
knotig karl, som i sina kantiga och häftiga rörelser
och i hela sitt sätt påminner om en pudel, som nyss
kommit upp ur vattnet. Han har ett blankt, rödlett
ansigte, en kopparfärgad näsa och små pigga, runda,
blodsprängda ögon, som tyckas rulla rundt omkring
som ärter under hans borstiga ögonbryn, hvilka likna
tvänne svarta tofsar midt i pannan; han har ett groft
och styft hår, mellan hvars glesa, gråsprängda strån
den röda hufvudsvålen är synlig, och ett yfvigt
kindskägg, som gör hans redan breda ansigte ännu bredare.
Med ett ord, herr Kollerman var ingen vacker
karl, ej ens på sitt kontor vid Alter-Wall i Hamburg,
och guppande på den bukiga, magra och långörade
mulåsnan — hvars små korta ben icke kunde hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
