Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den gick med så saktmodig fart, att fiskarne
förmodligen föraktade dess långsamma hjul, som behöfde
hela dagen för att komma ifrån Lausanne till Genève.
Civilisationen och romantiken komma, som man
vet, icke alltid väl öfverens, den ena flyr, der den
andra tågar fram med propeller, lokomotiv och
hvisselpipor, men hvarken lokomotivets dån, ångpipans
afskyvärda ljud eller ångbåtens svarta rökpelare kunna
likväl förjaga alpernas störtade romantik eller
Genèvesjöns hänförande behag, som ständigt äro desamma.
För femtio år sedan såg det gamla slottet i la
Tour de Peilz, både till det yttre och inre, precis
likadant ut som i dag, ty möblerna i de bebodda
rummen äro ännu desamma och voro redan då något
gammalmodiga, utan att likväl ega pretention på något
antiqvariskt värde. Dess hvitmålade soffor och stolar
med svarfvade och utskurna spetsiga ben, dess byråar
och bord med mässingslister, dess sängar, prydda på
framsidan med en långbent liggande Venus, kyssande
dufvor eller lejon, styrda af amoriner med rosenband,
och dess små speglar med glasramar, allt var redan
då ett par årtionden gammalt, och slottets egare och
invånare, baron Max Josef Wolfgang Rosenhein, var
en mycket besynnerlig herre, som knappt visste om
hans boning egde några möbler, och hade alls ingen
aning om huru de sågo ut.
Ingen menniska hvarken i Vevey eller la Tour
de Peilz hade någonsin sett honom annat än på långt
afstånd någon gång promenerande vid sjöstranden på
vägen "Entre deux Villes", mellan de båda små
städerna, eller irrande i skymningen om höstqvällarna
vid floden Veveys branta och vilda stränder. Man
visste icke om han var gammal eller ung, ful eller
vacker, klok eller galen, ehuru man nästan var mera
böjd att antaga det senare än det förra om en person,
som, enstörig och folkskygg, vandrar omkring i mörkret,
utan att sällskapa eller samspråka med någon. Man
visste endast att han var ofantligt rik, att han var
bairare och egde i sitt fädernesland stora gods, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
