Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycken intelligens och eld, och öfver hans svarta
ögonbryn hvilade ett drag af så djup melankoli och
undertryckt lidande, att man fann honom snarare
vacker än ful.
Han egde hvarken ungdomens liffullhet, friskhet
eller kraft, men han egde själfullhetens behag i
högsta grad.
Det var emellertid en själfullhet som icke egde
någon praktisk betydelse, hvilken gjorde honom
fullkomligt oduglig till all handling och lät honom, så
att säga, beständigt känna sig generad af sin egen
kropp.
Bibehållen vid lif, som genom ett underverk, vid
de upprepade utbrotten af krampanfall och slag, hade
han allt ifrån sin födelse till sitt tionde år fört ett
sjukligt och tynande lif, men visat ett ovanligt
förstånd.
Som hans, några år äldre, vackre och raske
bror, såsom familjens hufvudman, skulle ärfva en
gammal tant, hvilken då innehade familjens gods och
rikedomar, blef Josef bestämd för det andliga ståndet
och insatt i en klosterpension, der hans grand-onkel
var prior.
Han var då ett stackars blekt och spensligt barn,
med långa fingrar och tår, stora hemska ögon och
ett sorgligt utseende. Ifrån sitt tionde till sitt
tjugoandra år stannade han här bland de "vördiga fäderne",
och lyckligtvis voro dessa, i synnerhet de af dem,
som hade hans egentliga undervisning om hand,
verkligt upplysta, kunniga och toleranta män, det vill
säga så mycket som med deras religion och stånd lät
förena sig.
Vid denna tid dog baron Josefs bror, han sjelf
blef i familjens ögon förvandlad, ifrån en föga
intressant sjukling och besynnerlig läsvurm, till den vigtiga
representanten för dess gamla anseende och rang,
och man kunde icke nog lyckönska sig öfver den
förut klandrade obeslutsamhet, som afhållit honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
