Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var endast ett par år yngre än markisinnan
och det fans icke den ringaste anledning att frukta
någon ändring i hans beslut att lefva och dö i
enslighet; men hon ansåg emellertid säkrast, att hvarje
sommar förvissa sig om tillståndet i sin brors tysta
och ensliga hem.
Midt under stormens och regnets dån samma
afton, som de resande begifvit sig ut på sjön ifrån
savoyiska stranden, sutto, i en af de små runda
kamrarne af det vestra tornet till detta gamla slott,
tvenne personer, så lifligt upptagna af en ifrig dispyt
eller rättare diskussion, att de hvarken märkte den
mörknande himlen eller de brusande vågornas buller.
De hade en flaska Yvorne och tvenne
gammalmodiga slipade glas på en liten silfverbricka framför
sig; ett schackbräde, hvars pjeser ännu voro orörda,
stod på ett högt och klumpigt ekbord bredvid, och
första anledningen till dispyten, Schopenhauers då
nyss utkomna filosofiska verk: "Die Welt als Wille
und Vorstellung" låg uppslaget mellan dem.
Den ene af dessa personer, en liten liflig gubbe
om sextio år, med grått hår och intelligenta drag,
är en katolsk prest, pastor Zwinger, bairare till
börden, men bosatt i Geneve såsom lärare vid
universitetet och förut tillhörande det kloster, der
baronen blifvit uppfostrad; den andre är hans värd och
forne elev, slottets egare baron Josef Rosenhein.
Denne var en man om tretiosju eller tretioåtta
år, lång och mycket mager, med insjunket bröst, högt
uppskjutna smala axlar, lång hals och temligen stort
hufvud, hvars breda, framskjutande panna syntes
ännu större genom det långa, tunna och mjuka, bakåt
strukna håret, som icke gaf någon skugga deråt.
Den gula, sjukliga hyn, den hektiska rodnaden på de
insjunkna, skägglösa kinderna, de svarta, förstörda
tänderna och bleka läpparne skulle, som det tyckes,
ha gjort honom föga behaglig; men omkring dessa
läppar låg ömsom ett så mildt, ömsom ett så lifligt
och ironiskt leende, i hans djupa, mörka ögon fans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
