Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gissa gator, och fördöma alltid hvad de icke genast
begripa."
"Se der också möjligen ett skäl, hvarför du
sjelf misskänner Schopenhauer här," inföll baron Josef
småleende och lade handen på den uppslagna boken,
som låg framför honom.
"Mycket riktigt; men här vid lag är jag dock
ursäktad, ty den der förvirrade filosofen erkänner ju
sjelf med beundransvärd uppriktighet och naivitet,
att icke ens ibland hans egna anhängare och
lärjungar fins mer än en enda som förstår honom, och
"att denne förstår honom mycket illa," svarade pastorn
skrattande.
"Ja, Schopenhauer har vetat och erkänt detta,
men kanske är förhållandet nära nog detsamma med
hvarje författare."
"Nej, min vän, du misstar dig; i det fallet skulle
ju ingen litterär framgång finnas. Det är icke nog
att hafva idéer, man måste också kunna meddela dem
på ett sätt, som uppfattas och väcker sympati."
"Och det är detta du tror att jag icke gjort ...
du tror att min bok icke skall lyckas?"
"Ja, åtminstone icke i det skick, hvari den nu
är; och det var detta jag ville säga dig muntligen."
"Den är likväl frukten af flere års studier,
tankar och drömmar!" mumlade baron Josef
smärtsamt vid domen öfver hans första litterära försök
och strök med sin magra hand öfver den blekgula
pannan, liksom för att undertrycka den djupa
nedslagenhet, den tomhet och förtviflan, som en stackars
författare alltid känner, då hela hans lifs intresse och
förhoppningar, dess idéer och verksamhet tyckas
upplösa sig i ett sorgligt och förödmjukande misstag.
"Jag hade hoppats," fortfor den stackars
enslingen helt lågt för sig sjelf, "att dessa tankar, väckta
och mognade inom mig under sömnlösa nätter, under
långa enformiga dagar och mörka stunder af lidande,
att de skulle kunna, utspridda i verlden, här och
der kasta någon ljusglimt af hopp och tröst i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
