Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat sinne, väcka någon god föreställning, rätta
något smärtsamt misstag, gifva upphof och anledning
till högre ljus och klarare sanning, eller åtminstone
lemna den ögonblickliga tillfredsställelsen af
likstämmighet och sympati; och att mitt eget hjertas afsigt
och värme skulle strö guldsand öfver den möjligen
dunkla skriften, upplysa den och göra den klar för
läsaren ..."
"Visserligen, visserligen," återtog presten, under
det han i sitt glas hälde vin och blandade det med
vatten; "min mening var nu också endast att varna
dig för att lemna din bok ut i verlden, innan du
sjelf närmare granskat den. Då jag återkommer,
skola vi tillsammans gå igenom några ställen, som
jag anmärkt, och jag skall då, enligt din önskan,
uttala mitt slutliga omdöme derom."
Josef svarade ingenting; hvad skall väl en
kritiserad skriftställare säga? Han gick fram till det smala
tornfönstret och såg ut öfver den upprörda sjön der
nedanför och de jagande molnen, som tycktes vilja
intränga i bergens afgrunder. Det var dessa vilda,
för honom bekanta och förtroliga naturscener, som
gifvit färg och form åt hans fantasi; huru skulle de
lugna, praktiska, sjelfbelåtna menniskorna väl kunna
finna behag och sanning deri?
"Har jag sårat dig, Josef?" sade pastorn efter
några minuters tystnad och lade handen med faderlig
förtrolighet på sin forne elevs axel.
"Nej, icke mig," svarade denne mildt och vände
sig om, "jag har icke den minsta författarfåfänga;
jag sjelf, Josef Rosenhein, den sjuklige drömmaren,
har ingenting med det der manuskriptet att göra;
den varelse, som tänkt och skrifvit det der, är icke
jag; det är en hemlighetsfull ande, en särskild
uppenbarelse af lif inom mig, det är endast dess röst jag
vill ha hörd, dess auktoritet jag sätter högt, och för
hvars myndighet och erkännande jag ville gifva mitt
lif ..." fortfor Josef, med svärmisk blick och en röst,
der mannens rörande ödmjukhet och författarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
