Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentliga ingång fans, ty den smala öppningen mellan
vaktkuren och ringmuren var helt och hållet omöjlig
att begagna för en person med vanliga proportioner.
För Roxane hade emellertid denna sida af
terrassen just genom detta förbud fått ett visst intresse,
och uppväckt en nyfikenhet, som alls icke kunde
stillas förr än hon — med fara att blifva fastsittande
— lyckats tränga sig så långt fram, att hon till en
del kunnat öfverskåda den lilla fuktiga, med sniglar
och snäckor uppfylda skräpvrån, hvilken, hon måste
medgifva det, icke syntes afundsvärd.
Om hon emellertid kunnat se hvad det gamla
vakttornets rundning bortskymde för hennes blickar,
nämligen att i ringmuren fans en liten klumpig och
fyrkantig lucka eller port utåt sjön, hvars vågor
plaskade ända upp till dess, med grus och torkad vass
öfverhöljda tröskel, så skulle troligen den lilla hamnen
synts henne mera intressant, efter som det var den
enda gemenskap med vattnet man ifrån slottet egde
och just var orsaken till baron Josefs förbud.
Efter den första rekognosceringen hade Roxane
icke mera brytt sig om det förbjudna området, men i
dag kände hon sig förmodligen mer barnslig, odygdig
och sysslolös än vanligt, och det föll henne derför
in att ännu en gång titta in genom öppningen
mellan muren och tornet. Emellertid hade det starka
regnet qvällen förut gjort gräset mycket vått, och för
att icke väta de små sidentofflor, hvari hon ännu var
klädd, gick hon på de flata, sluttande stenar, som lågo
invid slottsväggen, och kom på detta satt längst bort
vid terrassens hörn i vinkeln af slottsmuren rakt
under ett öppet fönster, helt och hållet skymdt af
valnötsträdens grenar, som sträckte sig framför.
Just som hon varsamt upplyfte sin klädning, för
att följa muren fram till tornet, der gräset icke längre
kunde undvikas, hörde hon uppöfver sitt hufvud en
helt och hållet obekant röst, som lågt, men tydligt
sade på tyska:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
