Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så snart denna talisman försvunnit, är Roxane
åter det på en gång blyga och frimodiga barnet, som
icke tycks tänka på annat än fåglarne, som qvittra
mellan löfven, eller fjärilen, som fladdrar omkring
henne.
Hon af tar sin hatt, stryker undan hårlockarne
med båda händerna, och fattande en bok, som ligger
på bordet, bläddrar hon långsamt och tankspridt deri;
då hon funnit det ställe hon söker, läser hon först
helt högt upp en sida derur, lägger sedan sin lilla
smala hand deröfver, vänder sina stora ögon mot
molnen och försöker att ur minnet upprepa hvad hon
läst, ty det är ingenting annat an en geografi, hvari
hon har en lexa.
Det lyckas henne första gången mycket bra, men
då hon för all säkerhet vill förnya denna öfning, hafva
hennes tankar flytt derifrån, hon stammar, gäspar,
försöker fåfängt om igen och kastar slutligen boken ifrån
sig, lemnande alla dessa främmande namn åt
glömskan med samma naiva likgiltighet, som hennes
landsmaninnor göra ännu i dag.
Hon hade kommit att fästa sina ögon på muren,
till venster om henne, och det är denna, som nu tycks
hafva distraherat henne.
Denna mur, som ifrån hörnet af slottets façad
afstängde terrassen omkring det östra tornet, slutade
sjelf i ett litet torn, alldeles utmed ringmuren, fordom
troligen ett vakttorn, hvars tak nu var nedfallet och
mellan hvars yttersta rundning och muren fans en
knappast fotsbred öppning in till den östra delen af
terrassen. Denna plats — uppfyld af nedrasadt grus
och stenar, öfverväxt med nässlor, aklejor och
svärdsliljor och öfverskuggad af stora fläderbuskar, uppväxta
på sjelfva muren och kring det gamla tornet, som stod
midt deri — var absolut förbjuden för alla och
reserverad för slottets egare.
Detta förbud tycktes emellertid fullkomligt
öfverflödigt, då stället icke erbjöd det minsta behag och
endast omslöt det gamla tornet, hvarigenom dess enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
