Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En suck framtränger öfver hans läppar och en
längtan i hans hjerta att äfven en gång få sin del
af det lif, som rörs omkring honom och hvaraf han
eger nästan ingen erfarenhet.
Han sveper nattrocken omkring sig, öppnar
dörren till ett likadant rum, som utgör den andra hälften
af tornets omkrets, och inträder der. Här fins ett
bord fullt af papper, färgkoppar, ritpennor och penslar,
och bland de många ofullbordade utkasten utväljer
han ett, som han länge granskar; det är emellertid
ännu icke tillräckligt ljust för att kunna bedöma
detsamma, och läggande det afsides, går han i stället
fram till ett toilettbord af porslin, hvilket står under
fönstret och med sin klumpiga, halfrunda form tycks
vara lämpadt efter rummet.
Han fattar en stor silfverkam och ämnar släta sitt
långa, ännu oordnade hår, då rummets enda lyxartikel,
en vas full af blommor, i detsamma fängslar hela hans
uppmärksamhet. Han låter kammen falla till golfvet och
skyndar med en brådska, som om den ropat på hjelp,
att rycka derifrån en törnros, som förefaller honom
illa placerad, och ditsätter i stället en hvit lilja,
samlar en mängd gröna blad, för effekten i ett annat
parti som har för liten skugga, jemkar några fina
spiræor fram till en purpurröd vallmo, och rättar
några mörkbruna blad, som skymma en jasmin,
alltsammans med en sjuklig ifver och ett intresse, som
låter honom glömma att han sjelf ännu är oklädd,
och att den fula bruna plaid, som han svept omkring
sig, halkat ned och fallit på golfvet.
Just i detsamma lyser den första solstrålen in
genom tornrummets små gröna fönsterrutor, och som
baron Josef, likt indierne, anser för sin första pligt
att bada i soluppgången, upptar han plaiden, skyndar
tillbaka in i sängkammaren, påtänder vaxljuset i den
silfverstake, som står i en nisch i muren, öppnar en
liten dörr bredvid sängen och stiger utför en trappa,
så mörk, smal och lodrät, att den snarare liknar en
stege i en grufva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
