Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna väg, som, förande djupt under alla slottets
våningar genom källarhvalfven, förenade de båda
tornen med hvarandra, skulle af hvar och en annan
ansetts för både besvärlig och onödig, då ingenting
varit lättare än att undanskaffa gruset, som stängde
dörren till en trappa, ledande från andra våningens
korridor ned till den instängda terrassen, hvilken
väckt Roxanes nyfikenhet, och vid hvars strand,
utanför muren, fanns en nästan instängd vik, der
baronen brukade bada.
Öfver den fina hvita sandbottnen rullade
böljorna här endast helt sakta, hejdade på ena sidan
genom den naturliga vågbrytaren af en ofantlig
gammal pil, hvars grenar beskuggade vattnet och
hvars rötter som kolossala, svarta boaormar sträckte
sig långt ut i sjön, och på den andra sidan af ett
utsprång från den låga klippgrund, hvarpå slottet
var bygdt.
Det var en enslig, vacker plats, otillgänglig ifrån
alla sidor och som visade, att baron Josef hade mera
smak i valet af sitt badställe, än af sin sängkammare.
Tio minuter efter sedan han nedstigit utför den
långa, mörka trappan, sköts dörren upp inifrån vid
foten af det östra tornet, och Josef, med det ännu
brinnande ljuset, kom ut.
Han stod nu på den instängda terrassen, under
fläderbuskarne, och släckande ljuset, som han ställde
vid muren, gick han att öppna den lilla porten utåt
sjön. Det stora, rostiga låset hade ingen nyckel och
tycktes icke hafva varit stängdt sedan Peters af
Savoyen tid, och de lika rostiga gångjernen gingo
alltid mycket trögt, men i dag voro de rent af
omöjliga, och han insåg snart att någonting utanför måste
hindra porten att öppnas.
En kraftigare stöt deremot öfvervann emellertid
detta hinder tillräckligt för att låta honom komma
ut, men han hörde dervid en suck eller en klagan,
som föreföll honom så mycket mer oförklarlig, som
endast strandviporna eller fiskmåsarne brukade besöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
