Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och, mumlande någonting obegripligt mellan tänderna,
gick han att till sin herre framföra ett budskap,
som just var det mest välkomna, denne kunde
föreställa sig.
Baron Josef hade, genom en hemlig instinkt, ett
slags misstroende till sin syster; han kände henne
visserligen föga, då de icke blifvit uppfostrade
tillsammans, men han hade i sitt lynne intet
gemensamt med henne, och mellan dem fans egentligen
ingen annan beröringspunkt, än detta olyckliga arf,
som han gerna skulle afsagt sig, och hvarefter han
visste att systern längtade med hela sin själ.
Den naturliga tanken att genast för sina
qvinliga anförvandter berätta morgonens händelse och
ställa den okända unga damen under fru Sarassins
beskydd hade han derför icke ett ögonblick inrymt,
och hoppet att helt ensam och i hemlighet få
tillegna sig sin skyddslings tacksamhet ingaf honom nu
en känsla af sällhet, som den stackars tungsinte
enslingen aldrig förr känt.
En halftimme derefter var det som markisinnan
väcktes af bullret ifrån terrassen, hvilket spadarne
åstadkommo emot stenarne och murbruket, ehuru
tyst man bemödade sig att fullborda företaget att
bortskaffa jordhögen utanför dörren och öppna en väg
för den hemlighetsfulla varelse, som onda eller goda
makter tycktes hafva sändt att intaga och beherska
det gamla fästet, hvilket trotsat tiden, kriget och
förödelsen och dess egare, som hittills trotsat ungdomen
och naturen.
Solen hade ännu icke hunnit högt öfver Mont
de Chardonne, när den vackra okända, med det
naturliga och öfverlåtande behaget hos ett barn, lät bära
sig på Wenzlavs starka armar uppför den uppröjda
trappan och intog de rum, som han, och hans herre
i hast sökt göra så beqväma som möjligt genom att
utplundra och sammanleta nästan allt, som fans af
möbler och lyxartiklar i hela den öfriga våningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
