Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då en ung qvinna, döende, genomvåt och
halfklädd, kommer till en boning sådan som det gamla
slottet i la Tour, hvars enda synliga och tillgängliga
invånare äro två män, af hvilka den ene öfverträffar
den andre i okunnighet och oerfarenhet om allt, hvad
ett fruntimmer kan behöfva och önska, så är saken
kinkig; och allt hvad den välmenande kammartjenaren
kunde åstadkomma i toilettväg, då han var strängt
förbjuden att anlita någon af fruntimren i huset — voro
tvänne gamla dyrbara indiska sjalar, en mässhake eller
korkåpa af purpursammet med guldfransar och ett
stycke hvitt musslin, allt sammans funnet i ett skåp
bland andra bortglömda och besynnerliga gamla saker.
För den sköna okända var detta emellertid i
första ögonblicket tillräckligt; och då baron Josef ett
par timmar derefter — sjelf omskapad ifrån en
Johannes i öknen till en visserligen anspråkslös, men
ganska presentabel man — kom för att höra hur hans
gäst befann sig, fann han framför sig, i stället för
den känslolösa varelse han sett vid stranden, med
slutna ögon och utspridt hår, öfverhöljd af sjögräs
och sand, en smäktande odalisk i sammet och guld.
Hon hade lindat in sig i det mjuka musslinet,
som en skönhet i ett harem och fäst korkåpan som
en tunik deröfver, medan den mångfärgade sjalen låg
omkring hennes hvita axlar, och hela denna bisarra
kostym föreföll så naturlig och förtjusande, att man
skulle kunnat tro, det den tjenstaktige Wenzlavs
funna skatter just enkom varit förvarade sedan
tjugutal af år, för att i detta ögonblick framträda såsom
den sköna qvinnans bundsförvandter och bidraga att
fullkomligt fängsla slottets egare. Då baron Josef
inträdde, stannade han också stum och förbländad,
ty aldrig hade hvarken i hans drömmar eller hans
fantasi en dylik bild framstått.
"Jag kan icke, som jag borde, gå emot er, min
baron, för att tacka er för all den godhet ni visat
en stackars skeppsbruten främling," sade hon på ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
