Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eld, på hvilkas uttydning vi fåfängt stafva, men
hvilkas alla glittrande strålar förena sig till den
högstes lof ... Aldrig ha de synts mig skönare än i denna
qväll, då jag i din kärlek funnit jordens högsta
lycka ..."
Mylitta svarade endast med en blick och en
handtryckning; hon lutade sitt hufvud mot hans bröst
och smög sig tillitsfullt intill honom, under det han i
samma ton af hänförelse fortfor:
"Ser du, ända hittills har jag ansett lifvet som
en fruktansvärd fångenskap; jag har ansett mig sjelf
som ett beklagansvärdt offer för dessa, på en gång
så hårda och så kärleksfulla lagar, hvilka gifva den
ena menniskan lycka och sällhet, den andra mörker,
lidande och undergång; och min enda tröst under
denna ensliga glädjefattiga tid har varit känslan af
dens heliga och sublima kärlek, som, till motvigt mot
de oundvikliga öden han skapat, gifvit oss vissheten
om hans fadershjerta ... Nu gläder sig detta hjerta
— att jag så må uttrycka mig — öfver den lycka,
det kunnat förunna mig, öfver att mörkret, som
omgifvit mitt lif, har flytt ... Kanhända finner du
mig barnslig, min älskade? Kanhända har du sjelf
icke erfarit denna ljufva vexelverkan mellan ditt eget
hjerta och det oändliga, hvarifrån lifvet i strömmar
af ljus, flödar ut öfver skapelsen, denna onämnbara
hänryckning, som på skriftens språk kallas att "ha
sin umgängelse i himlen"; och som jag skulle vilja
kalla vår andes Nirvâna ... Säg, Mylitta, förstår
du mig?"
"Jag förstår åtminstone att dina vackra
svärmerier skulle taga sig mycket bra ut på ett meeting i
Amerika," sade Mylitta, som icke tycktes särdeles
hafva gifvit akt på hans ord, men med så mycket
större uppmärksamhet blickat ned öfver sjöns mörka
och lugna yta, hvilken utbredde sig nedanför.
Josef drog ett djupt andetag, liksom han fått
sjöns kalla vatten midt i ansigtet; han släppte den
vackra qvinnans hand och sade i förändrad ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
