Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu icke rätt tänkt dig, att den samme som ordnat
stjernornas gång, bevakar äfven dig i detta lilla
stängda bo och tappar icke bort din andes gnista mer
än solens hela brinnande klot ..."
"Se så, min älskade, stöd dig nu mot mig, så
återvända vi till våra rum; men vi skola hädanefter
ofta samtala om dessa ämnen, och du skall snart
känna dig hänförd af samma, på en gång stolta och
ödmjuka beundran som jag: stoltheten att i
skapelsens oändliga kedja af utvecklade intelligenser
åtminstone hafva hunnit så långt, att jag fattar min
betydenhet såsom en länk deri, och i denna uppfattning
ser beviset på min gudomliga härkomst och min
ansvarighet."
Mylitta hade tyst låtit föra sig utför trappan,
och då hon nu åter kom in i den tarfliga, men
beqväma och upplysta salongen, syntes ändtligen färgen
återkomma till hennes kinder och läppar, och hon
sade skrattande i sin vanliga ton:
"Hvilket otäckt äfventyr! Jag kommer bestämdt
att drömma om det der oformliga skuggspelet ... Hela
den der obehagliga och trolska kikaren måste du slå
sönder; det är en vedervärdig inrättning."
"Slå sönder mitt dyrbara teleskop, som skänkt
mig så mycket nöje! ... Åh, min älskade, då vill jag
förr rasera hela detta gamla slott," svarade Josef
småleende och satte sig ned i soffan bredvid Mylitta,
hvilken kastade af sig sjalen och det långa skärpet,
som hon haft öfver hufvudet, och lät de nu oordnade
lockarne fritt falla ned öfver panna och hals.
"Nå ja, det skulle äfven med slottet icke vara
stor skada," inföll hon, "jag vet icke hur man i
åratal kan vilja gömma sig i en dylik stenhög."
"Men om man i denna stenhög har sitt hem och
sin bästa vän, sin make?" sade Josef ömt och
frågande.
"Då ... Då ..."
"Då stannar man der för hela sitt lif? Är det
icke så?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
