Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var mig främmande; jag tyckte mig hafva funnit en
bror, i hvars armar jag åtminstone fick dö ...
"O, Elisa! hvad dödsångesten är fruktansvärd.
Alla lifvets vanliga känslor och förhållanden vika och
förvandlas dervid; man har icke mer än en tanke, en
önskan, ett vildt och vansinnigt begär att få lefva ...
lefva under hvad vilkor som helst, ty döden är så
förfärlig ..."
"Arma barn!" inföll Elisa medlidsamt och smekte
lugnande Roxane, som blek och flämtande vid det
hemska minne hon framkallat, lutade hufvudet i
händerna och tystnade, nästan qväfd af sin häftiga
sinnesrörelse.
"Jag tror nästan att jag förlorade medvetandet,"
återtog hon långsamt, "ty jag mins icke huru eller
hvart vi kommo, förr än vi voro inne i ett porthvalf,
hvars dörr lyckligtvis slöts efter oss, och jag såg den
utmattade unge mannen digna ned på knä och stöda
sig emot muren.
"Vid denna syn återkom hela min besinning och
mitt vanliga mod, ty jag är alls icke rädd under
vanliga förhållanden. Jag tackade honom och ville i min
ordning söka att understödja och hjelpa honom, så
mycket jag kunde, men han reste sig hastigt upp, ty
man slog och sparkade på porten och skrek och
ropade utanför, att en bonapartist och konspiratör gömt
sig der inne.
"Himlen vet om någon sanning låg i dessa rop;
det är nog möjligt, att den stackars unge mannen
tillhörde någon af de många politiska orostiftare, som då
så ofta grepos och straffades, ty han var förfärligt
blek och tog hastigt ur sin bröstficka en plånbok, som
han lemnade mig och bad mig förvara; ty i händelse
han icke lyckades undkomma, kunde den
kompromettera honom. Han bad mig lofva att aldrig visa den
för någon, och jag hann icke mer än förvara den och
säga honom farväl, innan vi åtskildes, ty porten
tycktes i hvarje ögonalick vilja instörta, och bullret
utanför ökades, då en patrull anlände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
