- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
201

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ack! ingendera af oss tänkte på, att jag aldrig
skulle kunna återlemna denna anförtrodda plånbok, ty
vi visste icke ens hvarandras namn och skulle kanske
aldrig mera råkas ...

"Jag såg honom försvinna i en af husets
trappgångar och sprang sjelf min väg, så fort jag förmådde.

"Det hade emellertid blifvit nästan mörkt; och i
Paris inträffar det ofta, att om en folksamling, som
man tror har någon politisk betydelse, ett buller eller
en arrestering sker i ett gathörn utåt Batignolle, så
smittar det alla gatpojkar och dagdrifvare ända till
gränderna i La Cité, kring Jardin des Plantes och
Père Lachaise, med ett ord, i alla stadens hörn; och
jag hade derför mycket svårt att kunna undvika de
oroliga och bullersamma menniskorna och komma hem
till Rue Saint Jacques, der jag bodde, utan att ännu,
en gång råka någon ledsamhet.

"Slutligen efter många omvägar, hade jag hunnit
till klostrets port och ämnade ringa, då jag tyckte att
någon rörde vid mig eller drog i min klädning. Jag
hade icke sett någon menniska, och gatan var alldeles
öde; men då jag vänder mig om, finner jag en qvinna
bakom mig, som i sin hand håller plånboken, hvilken
jag nyss mottagit.

"Det var troligen en af dessa eländiga varelser,
som i skymningen drifva omkring gatorna, för att på
ett eller annat dåligt sätt förtjena penningar; ficktjuf
det ena ögonblicket och något ännu sämre det andra,
hade hon begagnat sig af min ensamhet och förvirring,
för att stjäla hvad jag heligt lofvat att förvara.

"Kanhända hade hon emellertid icke så stor
öfning, åtminstone var hon icke tillräckligt snabb att
gömma sitt rof, och jag ryckte det med blixtens,
hastighet åter ifrån henne.

"I sin förbittring att finna detta mod hos ett barn,
som jag var, tänkte hon troligen icke på att blifva
ertappad, utan grep fast i min arm och bet mig i
handen, för att förmå mig att släppa det byte, som
undgått henne. Jag höll det emellertid qvar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free