Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke misstaga sig om allvaret deri, och hon sade
långsamt och tankfullt:
"Jag skall aldrig kunna glömma det uttryck, jag
nyss såg i ditt ansigte; jag skall hädanefter ständigt
tro att du endast bär en mask af undergifvenhet och
lugn, under det ditt hjerta lider, och jag skall icke
kunna uthärda föreställningen om din sorg, icke kunna
se dig dag ifrån dag tråna bort i en enslighet och
en overksamhet, som göra ditt lif till en plåga, och
jag skall slutligen inbilla mig att du mot din vilja
kanske väntar på min död såsom befrielsen ur din
fångenskap ... Verkställ derför genast ditt beslut, res
för att söka och finna Astley, och försök om du dervid
verkligen vinner den lycka och det lugn, "hvarpå du
hoppas."
Heddas bleka kinder öfverdrogos af en
purpurrodnad, hon sprang upp med blixtrande ögon, men
sjönk genast ned på stolen igen och sade sakta:
"Hvarför gäckas med mig på detta sätt? ... Jag
skulle svika mina pligter emot dig ... lemna dig ensam
här hemma ..."
"Jag gäckas icke; jag talar allvarsamt ... Ser
du? Jag påminde mig just nu, att barons på
Svaneholm om ett par veckor resa utrikes, för att stanna
öfver vintern i Paris; de behöfva en guvernant för
barnen, friherrinnan talte just med mig derom, men
ingen af oss kunde tänka på dig ... du skulle
derigenom på ett passande och anständigt sätt kunna få
din önskan uppfyld."
"Är det verkligen möjligt att du tillåter, att du
gillar min så länge närda afsigt!" utropade Hedda,
som i höjden af sin förvåning och rörelse nedföll för
gummans fötter och slog sina armar omkring henne.
"Jag har en så fast öfvertygelse om din dygd
och ditt goda omdöme, att jag lemnar dig frihet att
handla, du har numera ingen annan förmyndare än
mig; du är oberoende och förmögen, må du sjelf
bestämma ditt öde."
"Och du?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
