- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
266

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Hvem är då detta fruntimmer?" frågade jag
temligen likgiltigt.

"Det är min dotters guvernant ... jag måste i
mitt bryderi vid madame Dufaurs död låta henne
uppträda," svarade Arabella nästan urskuldande.

"Förhänget drogs igen, och några minuter
derefter lemnade jag sällskapet, föreställande mig att den
Arabella, hvilken skrifvit det bref, jag mottagit,
kanhända dagen derpå skulle uppenbara sig i
ensamheten vid en förtrolig förmiddagsvisit, ty nu tyckte
jag mig icke kunnat upptäcka henne.

"Jag återkom också, drifven af nyfikenhet,
åtminstone lika mycket som af hopp, att finna
bekräftelsen på det öfverlägsna förstånd och den ljufva
känsla, som besegrat min misstro och min köld.

"Redan dagen derpå befann jag mig i hotellets
förstuga, liksom jag ännu en gång skulle varit
förälskad i den präktiga mrs Howard.

"Jag hade om aftonen, bland hela denna
samling af främmande, endast kunnat tacka henne för
hennes bref, och i hennes blygsamma och förtjusande
rodnad och hennes smäktande ögons ömma blick hade
jag läst bekräftelsen på dess innehåll.

"Om jag ända hittills misskänt henne, om hon
verkligen inom sitt eleganta, men stundom något
stupida, yttre gömde i sin själ denna skatt af snille
och känsla, så kunde jag förlåta henne det sår, hon
en gång gifvit min fåfänga, ännu mer än mitt hjerta
... då var detta bref afgörande för bådas vår framtid,
och det var härom, jag ville öfvertyga mig.

"Lyckligtvis var jag icke, som för tio år sedan,
förblindad af passionen; man älskar icke ens på samma
sätt vid trettifyra år, som vid tjugofem.

"Jag hade med afsigt icke velat bedja Arabella
om ett samtal, för att icke gifva allt för mycken
vigt deråt; jag ville närma mig med försigtighet och
alltid hafva återtåget betryggadt; hon väntade mig i
alla fall, och stora verldens qvinnor låta sällan
öfverraska sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free